Vart anmäler jag mig?



Jag lekte med min lillebror i en park häromdagen. Det var jättekul, jag känner att vi verkligen vill samma saker. Sparka fotboll, gunga i låtsashästen, åka "ruschtannan" och ligga i gräset. Det kanske inte var så smart eftersom tröjan luktade ganska starkt av ammoniak efteråt.

När vi låg där i gräset kom plötsligt en stor hund fram till oss. Jag är inte rädd för hundar men jag är beskyddande över min lillebror så jag schasade bort hunden. Längre bort satt den här hundens - som var en valp- husse. Det var en kille med närrakad skalle och med tatueringar och piercings lite varstans. Som mörk tjej blir man då skiträdd. Eller rättare sagt, som Parisa, blir man det. I Märsta finns "patriot"-reklam lite överallt så det var väl därför jag kände mig lite rädd, i Stockholm skulle jag inte ha brytt mig.

Men han kom fram och var jättetrevlig och hans hund lekte med min lillebror tills hunden, Lotus fick jag veta, råkade bita sönder brorsans boll.

Antagligen finns det mer fördomar hos mig än hos den där snälla killen med sin halvåriga - men ändå stora - valp. Han ville t.o.m. köpa en ny boll till oss men jag tänkte att jag skulle bjuda på det för att jag hade schasat bort hunden. Lillen insisterade på att vi tog med den söndertuggade bollen hem för att han ville ha en "gummiboll". När vi var på väg hem och min lillebror satt på mina axlar vinkade killen och vi vinkade tillbaka. Gulligt!

Parisa - en god förebild.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0