Pimpassparadise

Jag läser "Kenta och Barbisarna" för min lillebror, Adam. Det handlar om en kille, Kenta, som går på dagis och gillar att spela fotboll men inte att slåss. De andra killarna slåss och krigar hela tiden. Då börjar han leka med tjejerna och barbisarna. De klär ut sig, i stora vida färgglada kjolar och dansar. Det är lite kul att stereotyperna är med också, på ett hånfullt sätt.

Min lillebror är chockad. Han är tre år gammal men sitter redan och gapar med öppen mun över faktumet att en kille tar med sig en Barbie till dagis.
"En kille kan ju inte ha en docka", säger han och rynkar pannan.
"Killar kan väl inte ha kjolar, heller!", säger han och tycker att det hela är väldigt suspekt.

Hur ska man göra här?

Jag försökte förklara att det var möjligt för killar att leka med barbisar samtidigt som de tyckte om att spela fotboll och att det gäller även för tjejer. Det där med kjolarna vågade jag inte kommentera. Det visar väl hur fördomsfull jag är.

Jag sminkade mig häromdagen och han frågade mig om det bara var till för tjejer. "Killar kan ju inte ha sånt där", sa han.

Vad borde jag ha sagt?

Jag drog lite puder på hans arm för att han skulle få känna på det. "Får jag ha sånt där?". Vem är det som bestämmer det, egentligen? Hur ska jag förklara för en treårig pojke att kvinnor har det för att de vill se fina ut, utan att få höra - helt naturligt - att killar också vill se fina ut.

Jag antar att jag är rädd för att min bror ska bli en dragqueen eller någonting liknande. Ganska långsökt egentligen, frågor om puder, kjolar och dockor borde inte göra honom transsexuell. Men jag vill att han ska vara öppen och inte se ner på folk. Det är riktigt svårt.

Det var lättare när han inte kunde prata utan bara var blekfet, flintig och hade grönt blöjinnehåll.

Parisa - Okej, Camilla har ingen sådan "péa". Om det var någon som trodde det borde denna någon börja på dagis igen för omprogrammering.