Inte riktigt New York

Igår gav jag mig ut i naturen, Långholmen en snabbis. Jag var ganska nöjd med mig själv och hade det fint på min parkbänk tills jag insåg att det aldrig blir riktigt tyst. Hur långt ska man behöva åka för att få uppleva den ultimata tystnaden? Nu menar jag inte ljud från andra människor, det stör mig inte alls.

Tyvärr är Långholmen belägen under Västerbron och även i den yttersta spetsen hör man ständigt bilarna som åker fram och tillbaka, fram och tillbaka och de tar aldrig slut. Det är därför folk alltid har hörlurar i öronen och musik på hög volym, för att kunna bestämma själva vad de vill lyssna på. Jag hade glömt allt som heter musik, kan ni tänka er att jag satt och led i den här miljön?


Här satt jag tills mina händer var för frusna för att kunna göra alla nödvändiga rörelser det krävs för att vända sida i en pocketbok.


Nu kommer jag att tänka på när jag var i Central Park och inte hörde bruset av bilar för första gången på närmare två veckor. Men vid The Pond satt en man och lyssnade på musik och jag blev riktigt arg. Han uppskattade inte omgivningen, kände jag. Folk krockade in i varandras hyrda ekor och männen försökte imponera på kvinnorna, och de andra männen förstås, med sina kunskaper i att ro båtar, ett 30-tal personer gjorde vackra oljemålningar och det fanns riktiga fåglar här. Inga äckliga flygande råttor.Om ni läser inlägget jag har länkat till ovan kan ni möjligtvis lista ut varför jag blev sur över det. Inte så svårt.

Parisa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0