God kväll, och den smidiga kossan!
Hej!
Jag och Linn har haft det helt underbart mysigt i skärgården. Vi hade bra väder, trevligt sällskap och åt god mat.
Eftersom Linn har berättat en skräckhistoria från resan, tänkte jag bidra med ännu en. Innan jag börjar berätta, vill jag bara att ni ska sätta er in i hur kallt det fortfarande är i vattnet, (SJUKT KALLT), och hur ont det skulle göra i kroppen att trilla i, (SJUKT ONT). så, bra nu är det klargjort.
Jag, Linn och hennes bror Jonas skulle åka ut på en liten båttur med deras motorgummibåt, (nåt sånt). Efter en liten stund så såg vi en jättemysig liten ö som vi ville gå iland på. Framför oss låg typ 15 jättestora motorbåtar vid det kungliga motorbåtsklubben, så det gällde ju att sköta sig och inte skämma ut sig.
Vi närmade oss alltså den vackra ön försiktigt med vår fjuttbåt. Jag, (den modiga av oss tre), skulle ta tampen från båten och smidigt hoppa iland. Trodde jag...
När jag sätter foten på klippan och ska häva mig upp ur båten så känner jag att det faktiskt var VÄLDIGT halt på den där klippan. SAMTIDIGT känner jag att båten som min andra fot står på glider undan och ut i vattnet igen. Där står jag alltså i några sekunder av skräck och är helt säker på att jag ska ramla i vattnet och förmodligen även dö.
MEN jag tar mod till mig och kastar mig i båten igen (det var minst åtta meter ). Och jag klarade det precis. Inget badande för mig inte!
Den smidiga kossan hade skämt ut sig för de största stekarna i Sverige, och dessutom hade hon aldrig varit så nära döden i hela sitt liv...
/Madde
Jag och Linn har haft det helt underbart mysigt i skärgården. Vi hade bra väder, trevligt sällskap och åt god mat.
Eftersom Linn har berättat en skräckhistoria från resan, tänkte jag bidra med ännu en. Innan jag börjar berätta, vill jag bara att ni ska sätta er in i hur kallt det fortfarande är i vattnet, (SJUKT KALLT), och hur ont det skulle göra i kroppen att trilla i, (SJUKT ONT). så, bra nu är det klargjort.
Jag, Linn och hennes bror Jonas skulle åka ut på en liten båttur med deras motorgummibåt, (nåt sånt). Efter en liten stund så såg vi en jättemysig liten ö som vi ville gå iland på. Framför oss låg typ 15 jättestora motorbåtar vid det kungliga motorbåtsklubben, så det gällde ju att sköta sig och inte skämma ut sig.
Vi närmade oss alltså den vackra ön försiktigt med vår fjuttbåt. Jag, (den modiga av oss tre), skulle ta tampen från båten och smidigt hoppa iland. Trodde jag...
När jag sätter foten på klippan och ska häva mig upp ur båten så känner jag att det faktiskt var VÄLDIGT halt på den där klippan. SAMTIDIGT känner jag att båten som min andra fot står på glider undan och ut i vattnet igen. Där står jag alltså i några sekunder av skräck och är helt säker på att jag ska ramla i vattnet och förmodligen även dö.
MEN jag tar mod till mig och kastar mig i båten igen (det var minst åtta meter ). Och jag klarade det precis. Inget badande för mig inte!
Den smidiga kossan hade skämt ut sig för de största stekarna i Sverige, och dessutom hade hon aldrig varit så nära döden i hela sitt liv...
/Madde
Kommentarer
Trackback
