Pimpassparadise

Sitter och mumlar för mig själv och vaggar fram och tillbaka och låter ångesten och ilskan rinna av mig. Det händer att jag tar tag i närmast liggande objekt och slänger det i väggen, hårt, och sedan ryter till med någonting lejonliknande. Jag ser svart. Bokstavligt talat, då jag har dragit för alla persienner och gardiner och täppt igen minsta lilla ljuskälla, släckt livet. Jag sitter och tänker över bästa sätt att skada dem som skadat mig och flinar ondsint och något galet i min ensamhet. 

Inte riktigt så illa. Men närapå.

 

Pappa har bytt ut sin dator och lämnat in sin gamla laptop med "Some kind of monster, disc 2" i datorn. Sjukt arg.

Parisa