Jag anar ett mönster
Jag kom på en grej till.
Jag, min mamma och hennes man var på väg hem sent en kväll. När vi kör in på uppfarten sitter en rakad kille med tatueringar och piercings med en tjej i samma stil på vår trappa. Jag blir skiträdd och muttrar "Lås dörren" men mamma öppnar dörren.
Tjejen höll min döda katt i famnen. Han hade blivit överkörd på gatan utanför och såg inte ut som sig själv längre. Jag vågade knappt titta på honom men tänk om tjejen inte hade plockat upp honom. Hon satt och grät, tänk att hålla en död, överkörd kattunge i famnen med allt vad innebär?
En räv hade kunnat ta honom eller så hade fler bilar kommit. Vilken osjälvisk sak! De hade suttit där i över en timme. Jag vet inte om jag hade gjort samma sak. Gamla människor är min grej, hur det är med döda djur vet jag inte.
Det värsta var att min mamma sa till dem att jag hade bett henne låsa dörren när vi såg dem. Men dem blev inte stötta utan sa att det är vanligt för dem. Jag kände då att jag är påtvingad mitt utseende (inte för att jag inte vill ha det, jag har bara inte skapat det själv) men dem har valt att ha den stil dem har, trots allt som medföljer då.
Vi har inte träffat dem sen dess men jag gnäller ändå på min mamma då och då om att hon sa så där. Det kanske var lika bra, så här i efterhand.
Parisa
Jag, min mamma och hennes man var på väg hem sent en kväll. När vi kör in på uppfarten sitter en rakad kille med tatueringar och piercings med en tjej i samma stil på vår trappa. Jag blir skiträdd och muttrar "Lås dörren" men mamma öppnar dörren.
Tjejen höll min döda katt i famnen. Han hade blivit överkörd på gatan utanför och såg inte ut som sig själv längre. Jag vågade knappt titta på honom men tänk om tjejen inte hade plockat upp honom. Hon satt och grät, tänk att hålla en död, överkörd kattunge i famnen med allt vad innebär?
En räv hade kunnat ta honom eller så hade fler bilar kommit. Vilken osjälvisk sak! De hade suttit där i över en timme. Jag vet inte om jag hade gjort samma sak. Gamla människor är min grej, hur det är med döda djur vet jag inte.
Det värsta var att min mamma sa till dem att jag hade bett henne låsa dörren när vi såg dem. Men dem blev inte stötta utan sa att det är vanligt för dem. Jag kände då att jag är påtvingad mitt utseende (inte för att jag inte vill ha det, jag har bara inte skapat det själv) men dem har valt att ha den stil dem har, trots allt som medföljer då.
Vi har inte träffat dem sen dess men jag gnäller ändå på min mamma då och då om att hon sa så där. Det kanske var lika bra, så här i efterhand.
Parisa
Kommentarer
Trackback
