Spritluder finns, men jag känner inga
Igår var jag ute för första gången. Med "ute" menar jag att jag var på en klubb, vid Stureplan. Vad tycker jag?
Jag hade skrivit upp mig på en gästlista via internet, jag fick ett bekräftelsemail. Jag kommer dit med mina vänner och det visar sig att mitt namn inte står med...sa dörrvakten. Den lista han höll i sin hand hade varit ute i regnet lite för länge. Mitt efternamn börjar på A, jag borde alltså stå på det allra första bladet i.o.m. den alfabetiska ordningen. Bläcket hade runnit längs hela pappret. Hur kunde han då - säkert - veta att jag inte stod där? Arrogant idiot som inte kan få ett bättre jobb. Som tur var fick jag gå in för halva inträde, det är iallafall någonting.
Det var hyfsat tomt till en början men efter vad som kändes efter en halvtimme var det fullt med folk. På något sätt - kan bero på faktumet att vi hade fyra väldigt vackra blondiner i vårt sällskap - så blev vi inbjudna till att sitta hos ett gäng killar som hade en stor hink (?) fylld med flaskor vid bordet. Efter att ha sett mig omkring konstaterade jag att de flesta tjejerna satt hos killar som bjöd på dricka eller i sina egna tjejgrupper och killarna satt ensamma, utan dricka att bjuda på.
Men jag ska inte klaga! Så länge dem inte förväntar sig någonting i utbyte så får tjejerna tacka och ta emot, kul för dem och skönt att inte behöva vara kille, som en vän till mig sa. Jag såg en del med näsduken instoppad i den marinblå kavajen, som hade tröja i någon klar färg knuten över bröstet och med en rolig dialekt som passade perfekt under Prideveckan, men de flesta var normaliit. Det fanns en del gubbar som var 30,40,50 år gamla och som var där helt ensamma, stod i ett hörn och bara kollade på folk, snarare tjejer. Lite creepy. Så skulle folk berätta om hur mycket pengar de hade "Jag har ju turen att ha förmögna föräldrar men det förstår jag att inte alla har. Så jag skänker 70 000 i månaden till välgörenhet, en droppe i havet för mig liksom!" samtidigt som de läspar så hårt att man har spott i hela ansiktet efter ett par minuters konversation.
Jag hade 10 cm höga klackar på mig, vilket kändes väldigt kul och bra vid stunden men efter att ha dansat i två timmar (Den som sa att dansgolvet är till för dem som inte kan stå i baren lever ett väldigt ytligt och destruktivt liv, hur kul är det att dricka timme efter timme? Inte alls) märkte jag, vid hemresan, att jag inte hade någon känsel i tårna. Två tår på min högra fot har jag fortfarande, dagen efter, ingen känsel i. Det känns äckligt. Men verkligen värt det!
Jag hade jättekul, tog sista tåget hem, avnjöt två mackor innan sängdags och vaknade utvilad efter 9 timmars sömn.
Inte den klassiska berättelsen om en kväll på Stureplan, en mycket bättre.
Parisa - Jag ville verkligen skriva "Summa Summarum". Sittdansa har fått en helt ny innebörd!
Jag hade skrivit upp mig på en gästlista via internet, jag fick ett bekräftelsemail. Jag kommer dit med mina vänner och det visar sig att mitt namn inte står med...sa dörrvakten. Den lista han höll i sin hand hade varit ute i regnet lite för länge. Mitt efternamn börjar på A, jag borde alltså stå på det allra första bladet i.o.m. den alfabetiska ordningen. Bläcket hade runnit längs hela pappret. Hur kunde han då - säkert - veta att jag inte stod där? Arrogant idiot som inte kan få ett bättre jobb. Som tur var fick jag gå in för halva inträde, det är iallafall någonting.
Det var hyfsat tomt till en början men efter vad som kändes efter en halvtimme var det fullt med folk. På något sätt - kan bero på faktumet att vi hade fyra väldigt vackra blondiner i vårt sällskap - så blev vi inbjudna till att sitta hos ett gäng killar som hade en stor hink (?) fylld med flaskor vid bordet. Efter att ha sett mig omkring konstaterade jag att de flesta tjejerna satt hos killar som bjöd på dricka eller i sina egna tjejgrupper och killarna satt ensamma, utan dricka att bjuda på.
Men jag ska inte klaga! Så länge dem inte förväntar sig någonting i utbyte så får tjejerna tacka och ta emot, kul för dem och skönt att inte behöva vara kille, som en vän till mig sa. Jag såg en del med näsduken instoppad i den marinblå kavajen, som hade tröja i någon klar färg knuten över bröstet och med en rolig dialekt som passade perfekt under Prideveckan, men de flesta var normaliit. Det fanns en del gubbar som var 30,40,50 år gamla och som var där helt ensamma, stod i ett hörn och bara kollade på folk, snarare tjejer. Lite creepy. Så skulle folk berätta om hur mycket pengar de hade "Jag har ju turen att ha förmögna föräldrar men det förstår jag att inte alla har. Så jag skänker 70 000 i månaden till välgörenhet, en droppe i havet för mig liksom!" samtidigt som de läspar så hårt att man har spott i hela ansiktet efter ett par minuters konversation.
Jag hade 10 cm höga klackar på mig, vilket kändes väldigt kul och bra vid stunden men efter att ha dansat i två timmar (Den som sa att dansgolvet är till för dem som inte kan stå i baren lever ett väldigt ytligt och destruktivt liv, hur kul är det att dricka timme efter timme? Inte alls) märkte jag, vid hemresan, att jag inte hade någon känsel i tårna. Två tår på min högra fot har jag fortfarande, dagen efter, ingen känsel i. Det känns äckligt. Men verkligen värt det!
Jag hade jättekul, tog sista tåget hem, avnjöt två mackor innan sängdags och vaknade utvilad efter 9 timmars sömn.
Inte den klassiska berättelsen om en kväll på Stureplan, en mycket bättre.
Parisa - Jag ville verkligen skriva "Summa Summarum". Sittdansa har fått en helt ny innebörd!
Kommentarer
Postat av: Leo
Gillar din blogg, du verkar ha haft kul på Stureplan. Men jag hatar brats haha. Hare bra.
Trackback
