Pimpassparadise

Jag har blivit som besatt. När jag går och lägger mig är det det sista jag tänker på innan jag somnar. När jag vaknar hoppar (!) jag upp ur sängen för att få beskåda denna skönhet. På dagarna upptar det mitt sinne. Jag är inte funktionell längre, den här "äta-ingenting"-grejen funkar..tack vare Cykeln.

Denna vackra, lojala, pålitliga cykel. Den är svart, 28" stor, har en pakethållare och en korg. Samt ett antal reflexer. Jag vet att den står där nere i källaren och jag vill bara springa ner och rädda den stackars saten.

Men jag märker att cykeln inte pallar med mina fasoner. Jag har haft den i tre (?) dagar och den används flitigt kan jag säga. Den gnisslar och har sig men då ryter jag bara till med ett "Håll käften!" och så slutar hon. Tough love is going to heal the world.

Igår när jag skulle träffa Pussy 2 och Pussy 3 (Elin, du är för evigt Pussy nr 1) ombads jag specifikt att inte ta med mig cykeln. Så illa är det! Så jag fick rota fram ett SL-kort och ta mig in till stan på gammalt vis. Som vilken annan ofrälst som helst. Jag känner att jag står över allt det där nu, det finns en helig, renare väg för transport.

Nu är jag välsignad med fina leder in till stan så jag förstår att du,  läsare från Haninge (detta ständiga Haninge) inte kan cykla in till Kungsholmen på en kvart - vilket jag kan - så du gör nog bäst i att stanna där du är. Det är ingen som uppskattar din närvaro iallafall.

Nu förstår jag att en bild skulle behövas för att alla ska bilda sig en helhetsuppfattning av min nya ledstjärna i livet men vi cyklade i regn häromdagen och gullet har blivit lite skitig. Idag ska hon bli tvättad på omsorgsfullt vis på närmaste OK/Q8 alternativt Statoilmack. Men först! Byta lakan och vädra skiten ur mitt täcke samt piska det nere på gården efter allt snack om kvalster igår kväll.

Parisa - In desperate need of employment