Jag späker mig själv
Jag läser på Calles blogg att han har problem med ätpinnar. Han kan inte äta med pinnar. Med pinnar som man äter med.
Jag tar alltid ätpinnar om det finns. Inte till allt givetvis, utan till mat som man brukar koppla till ätpinnar. Thaimat, Kinamat, japansk mat osv. Förresten, "Kinamat" är inte det väldigt fult och bonnigt? Skulle vi tycka om att Svensk Husmanskost blev Sverigemat eller Svennemat. I think not.
Aja, jag tar alltid för mig av ätpinnar och får diverse flisor i munnen, äter hälften så långsamt som alla andra, kämpar med små riskorn eller med att få upp varenda vattenkastanj. Men det är värt det. Jag försöker inte leka världsvan eller liknande. Jag äter alltid det svåraste med vanliga bestick. Jag vill bara undvika den situationen där jag står utan alternativ till ät/trä/kinapinnarna liksom Calle i NY eller Uma Thurman i Kill Bill. Jag vill kunna äta, at all times, by any means. Det ska, förövrigt, stå på min grav. Vad säger du om det, mamma?
Parisa
Jag tar alltid ätpinnar om det finns. Inte till allt givetvis, utan till mat som man brukar koppla till ätpinnar. Thaimat, Kinamat, japansk mat osv. Förresten, "Kinamat" är inte det väldigt fult och bonnigt? Skulle vi tycka om att Svensk Husmanskost blev Sverigemat eller Svennemat. I think not.
Aja, jag tar alltid för mig av ätpinnar och får diverse flisor i munnen, äter hälften så långsamt som alla andra, kämpar med små riskorn eller med att få upp varenda vattenkastanj. Men det är värt det. Jag försöker inte leka världsvan eller liknande. Jag äter alltid det svåraste med vanliga bestick. Jag vill bara undvika den situationen där jag står utan alternativ till ät/trä/kinapinnarna liksom Calle i NY eller Uma Thurman i Kill Bill. Jag vill kunna äta, at all times, by any means. Det ska, förövrigt, stå på min grav. Vad säger du om det, mamma?
Parisa
Kommentarer
Trackback
