Pinsamt.

Jag har ett sommarjobb. Jag hade ett sommarjobb.

Efter fyra dagar sade jag upp mig. Visst var det väldigt tungt och mycket att göra på kort tid men det känns ändå lite pinsamt. Jag pratade med en kvinna som hade arbetat där i åtta år. Åtta år! Jag klarade inte mer än fyra dagar. Är man lite bortklemad och svag då eller är det dem som arbetar där som har väldigt låg standard eller är extremt tåliga? Klart jag vill tro på det senare men det känns som om jag delar in folk i fack. Lite klasstänkande.

Man kan väl lika gärna säga det rakt ut. De flesta var invandrare, om inte alla, och hälften pratade inte förståelig svenska. Det kanske är så att de inte kan få "bättre" arbeten och då tar skitjobben för att få lite pengar. Jag frågade några av dem hur det hade känts i början och en kvinna sa att hon hade gråtit och haft ont i hela kroppen.

Varför fortsätter man då? Det är ju inte ens värt det. Visst, det är skönt med pengar men jag vet inte om det väger upp. Om jag har tur har jag tjänat ihop drygt 2000 kr på de här fyra dagarna, det är ändå dubbla studiebidraget. För, vem överlever på ett enkelt studiebidrag nu för tiden? Certainly, certainly not me.

Vad ska man göra nu då?

Parisa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0