Det är inte alltid lätt

Jag var på väg hem från t-banan när jag såg en man i gul college-tröja, gröna prasselbrallor och en hund i koppel komma joggandes.

Ni vet när man tycker att någon har bra rytm och någon kontroll över hur man springer. Det hade inte den här killen. Hunden var kanske nån meter hög och ännu längre. Jag skulle tippa på dobbermann men jag har ingen aning.

Först så ser det ganska roligt ut, hur den här killen försöker jogga och måste ha koll på den här hunden hela tiden som ska lukta på allt som går förbi och allt som hunden går förbi. Tanter, lyktstolpar, elskåp, JJ-thai m.m.

När det då blir min tur att bli förbisprungen går jag in mot sidan av trottoaren för att underlätta för stackaren. När han då är på väg förbi honom utspelar sig en lustig dia/monolog.

Kille som försöker jogga: "Såså, håll ut, vi är alldeles snart framme. Bara runt hörnet, snart är vi klara. Kom igen, du klarar det. "

Är hunden kissnödig? Är han själv kissnödig?
Orkar inte hunden (gjord för att springa) springa? Orkar inte herr gröna prasselbyxor springa?
Pratar han med hunden? Pratar han med sig själv?

Parisa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0