Kladdkakan
Jag känner att jag måste förtydliga berättelsen om kladdkakan.
När det började ljusna igår/imorse bestämde vi oss för att dra oss hemåt. Efter mycket om och men beslöt vi oss för att slagga chez moi, kanske för att jag bodde tvärs över gatan från festligheterna. När vi har gått en bit börjar vi prata om den kladdkaka vi skymtade på stället, men som ingen av oss hade fått äran att avnjuta.
Jag blir plötsligt ivrig i att få tag i den här kladdkakan och försöker få någon av mina vänner att springa tillbaka och norpa den men det slutar, givetvis, med att det är jag som får springa upp och hämta den.
Eftersom vi inte hade inhandlat kakan i fråga och inte heller personligen kände personen som utfört detta hjältedåd så var det lite känsligt det här, att ta sig in i ett rum (skulle skriva fullt med människor, men det hade varit en grov lögn) och sedan på något subtilt sätt lyckas få med sig en stor mängd kladdkaka med tillhörande grädde.
Med ovanstående i tankarna gick jag in, rakt mot kladdisen utan att fästa blicken på någon, hivade upp återstoden av kakan (vilket var mycket), placerade en ansenlig mängd grädde på sidan (jag gillar inte grädde, men my friends do) och gick sedan raka vägen ut.
Kruxet bestod då i att på utvägen inte attrahera några illvilliga blickar och kommentarer då detta faktiskt är människor som jag tänker hålla en bra relation med.
"Lite färdproviant, bara."
Haha, skratt, skratt, gonatt. Total extas bland de närvarande ur Järngänget. vid konsumtionen av stöldgodset. Tack Mange, fyll gärna år snart igen.
Parisa
När det började ljusna igår/imorse bestämde vi oss för att dra oss hemåt. Efter mycket om och men beslöt vi oss för att slagga chez moi, kanske för att jag bodde tvärs över gatan från festligheterna. När vi har gått en bit börjar vi prata om den kladdkaka vi skymtade på stället, men som ingen av oss hade fått äran att avnjuta.
Jag blir plötsligt ivrig i att få tag i den här kladdkakan och försöker få någon av mina vänner att springa tillbaka och norpa den men det slutar, givetvis, med att det är jag som får springa upp och hämta den.
Eftersom vi inte hade inhandlat kakan i fråga och inte heller personligen kände personen som utfört detta hjältedåd så var det lite känsligt det här, att ta sig in i ett rum (skulle skriva fullt med människor, men det hade varit en grov lögn) och sedan på något subtilt sätt lyckas få med sig en stor mängd kladdkaka med tillhörande grädde.
Med ovanstående i tankarna gick jag in, rakt mot kladdisen utan att fästa blicken på någon, hivade upp återstoden av kakan (vilket var mycket), placerade en ansenlig mängd grädde på sidan (jag gillar inte grädde, men my friends do) och gick sedan raka vägen ut.
Kruxet bestod då i att på utvägen inte attrahera några illvilliga blickar och kommentarer då detta faktiskt är människor som jag tänker hålla en bra relation med.
"Lite färdproviant, bara."
Haha, skratt, skratt, gonatt. Total extas bland de närvarande ur Järngänget. vid konsumtionen av stöldgodset. Tack Mange, fyll gärna år snart igen.
Parisa
Kommentarer
Trackback
