Pimpassparadise

För att undvika ångesten har jag satt mig på balkongen med laptop och tillbehör. Det måste ha varit kul för mina grannar att se mig dra ut datorn med sladdar, telefoner, mat, dricka och skivor. Tog kanske 10 minuter.

Nu sitter jag iaf här med vattenmelon, Hellacopters och har det allmänt bra.

Så börjar grannarna prata med varandra, via balkongerna alltså. De sträcker sig ut från räcket och ropar och några står nere på gatan och vill vara med och prata. Ett mirakel. Det är nog första gången jag har sett lite grannkommunikation i det här området. Min mamma bodde i Vårberg för ett tag sen och då var det folk hemma hos oss hela tiden och folk var i trapphuset och snackade i flera timmar, satt på gården och i lokalerna. Nice.

Enda anledningen till att mina gringogrannar inte undviker varandra som vanligt är den stundande ombildningen från hyresrätter till bostadsrätter. Pengar, alltså. Igår var det ett möte där man röstade fram en ombildning. Veckorna, och speciellt dagarna, innan pågick en hård kampanj mellan ja och nej-sägarna. Kanske 20 lappar damp ner i brevlådan om argument för och emot och till slut blev det ett stort bråk mellan två familjer som hade smutskastat varandra i sina dyrbara lappar. Skitkul, tycker jag. Det här kommer bli en grym bostadsrättsförening.

Parisa - det är ändå för varmt för att våga sig ut ur skuggan