En urban saga
Häromdagen satte jag mig på ett tåg i en avlägsen ändstation av tunnelbanan. Folk är glest utspridda över vagnen, men de flesta sitter i den yttersta änden, där jag sitter. Vanligtvis måste man vänta ett tag tills det blir dags att åka men den här dagen hade jag tur och det är dags att åka.
Jag har alltid en bok att läsa eller musik att lyssna på när jag ska åka tåg, men den här gången blev jag utan. Så jag fick sitta där som de andra lallarna och försöka undvika att titta på någon - svennefasoner - genom att läsa de annonser som fanns att tillgå om och om igen. Det är inte ett tecken på att det var intressant, utan att det var ett tidsfördriv.
I 'fyran" till höger om mig sitter en 50-årig, sliten kärring som är för fet och märkbart alkoholist. Rakt framför mig sitter en spansktalande kvinna och hennes dotter och pratar lågt. Jag ser hur alkiskärringen glor på dem och då börjar jag ana att hon är lite smått galen. Hon visade sig vara just det, lite smått galen.
"Varför köper du inget fint till din dotter?! Om jag hade barn, åh vad glad jag skulle bli, skulle jag spendera alla mina pengar på barnen". Mamman förstår inte riktigt vad kvinnan säger men förstår att hon är fientlig mot henne. Just då suckar en tant högt och säger "Jag skulle bli glad om du höll käften, jävla kärring!".
Det hade kunnat bli en typisk situation där alla sitter tysta i varsin "fyra" och sneglar mot alkisen. Men alla brast ut i skratt över vad den här tanten sa och då tänkte jag att det är så jävla sällsynt. Att man på t-banan på något sätt har kontakt med de personer man reser med. Jag åker t-bana varje dag och man försöker alltid ignorera de andra på tåget, man leker upptagen genom att läsa av affischerna och man sitter där med sin bok, tidning eller iPod. Därför blir vi så obekväma när det plötsligt är för lite människor för att kunna dra sig undan.
I det där tåget var det en liten fest. Alla skrattade åt tanten och kärringen, "Jag är inte knäpp eller full! Jag dricker bara Ramlösa!", och när jag gick av log jag hela vägen hem.
Parisa - Fråga inte varför jag var i en ändstation.
