Pimpassparadise

Jag snackade med min pappa över en kopp kaffe igår. Man envisas med att sitta på uteserveringen tills filtar och värmelampor inte räcker till längre. Givetvis satt vi utomhus. Allt var trevligt och fint tills ett nytt sällskap satte sig vid bordet intill oss.

Det var två tjejer med varsin latte och minikaka. Den ena tjejen verkade ha något problem, ett problem som alla på serveringen skulle bli varse om.

"Alltid när jag drar hem till morsan svullar jag som ett litet as och mår verkligen dålig, massa ångest asså, efter det vågar jag inte äta nåt och jag känner bara, varför?! Varför utsätter jag mig för den här skiten?!"'

"För att du är så jävla jobbig!"

Hela fiket håller andan och kikar runt för att se vem det var som inte bara satt och skakade på huvudet och suckade liksom de övriga. Jag satt med ett enormt leende. Ibland är jag riktigt stolt över min gamla gubbe till pappa.

Parisa