Pimpassparadise

Min pappa kom nyss hem från att ha spelat backgammon med sina vänner - säger inte det allt? - och jag berättar alldeles lyriskt om kvällens händelse. Jag pratar i flera minuter och visar och pekar på datan. Han nickar och hummar.

"Men vad tycker du då?", säger jag med ett leende på läpparna.
"Bara det inte är några killar och så där", säger han och tillägger "Annars ringer jag din bror".

När han ser att jag börjar dundra på tangentbordet går han iväg för att ta en cigg i köket och avslutar vår konversation med "Skriv inget om mig!".

Jag anar en viss utmaning.

Parisa

Eller inbillar jag mig att det är sandaler som tittar fram?

Parisa

Jag bor hemma, då jag bara är 18, och en av dem största förmånerna med detta - utöver snyltandet i övrigt - är att följa med och storhandla. Bara ordet, storhandla, ger en sån känsla av välbehag. Den mest uppenbara anledningen är såklart att få välja vad man ska ha hemma. Den mindre uppenbara anledningen är att snylta. Man skulle kunna tro att jag är nyanländ och fräsch från ett flyktingläger i Kurdistan där provianten består av rispudding alternativt högenergikex.


Men nej, jag är bara sjukt snål.

Parisa - Bakterier är bara propaganda.

Jag satt i all godan ro i mitt kök och provade nya, beställda skor. Jag har enorma fötter så det är ett ganska känsligt ämne. Telefonen ringer, det är min svägerska. Hon säger att jag ska kolla Calle Schulmans blogg. Men hon kan inte hejda sig utan berättar och jag bryter ihop. Jag glömmer mina stora fötter och mina stackars grannar.

Mitt namn i fetstil på en av dem mest välbesökta bloggarna i Sverige, bara det måste vara en bedrift. Efter det går jag in här och vilket välkomnande! Nu återstår bara att kontakta Calle Schulman. Vågar jag kalla honom vid förnamn?

Parisa - Stay tuned.

Jag vaknar och går ut på balkongen och står och vrider och vänder på mig en stund i noga överlagda rörelser. Jag släpper ut mitt långa, svallande hår och skakar ut det. Jag drar händerna över kinderna och öppnar ögonen för att se rakt in i solen. Där står jag inför en ny dag iförd kläder jag noggrant valt ut kvällen innan just för detta ändamål. Jag ser hur förbipasserande ger beundrande blickar med stänk av avund när jag står där och ser provocerande nöjd, fräsch och tillfreds ut.

Nej.

06.34 kör en treåring in i rummet på sin eldrivna motorcykel, tutar och ryter "Vakna!". Jag sätter mig upp i sängen, möter min blick i spegeln för att konstatera att en ny finne har sällat sig till de sina, svullna ögon, en oroväckande dubbelhaka och att jag bör öppna ett sparkonto för ett framtida bröstlyft.

En fin början på en söndag, med andra ord.

Parisa

Är smält ost på något sätt annorlunda i näringssammansättningen än fast ost?

Parisa - jag äter varma mackor.

Två mackisar, låtsasyoghurt på soya, en banan, en minigurka, låtsasmjölk och vatten. Recept på framgång.

Parisa

Parisa - Snart kommer man kunna måla schackfärg.

Det är alltfler i min närhet som skaffar tatueringar lite här och var på kroppen, i olika motiv. Det är monster, mytologiska gudar, sentimentala symboler, favoritdjur och. så. vidare.

Jag har funnit det perfekta motivet. Jag tänkte mig denna skönhet som en "trampstamp".

Ibland får jag höra att jag är dominant, för okänslig, arrogant och hård. Ibland tycker jag bara att jag är riktigt skön.



Parisa - Nej, jag är jättesnäll och gullig. Pajam är, btw, min tre år äldre bror.

Jag satt i busskuren till 2:an i Slussen när ett tjejgäng anslöt sig. Dem skrattade och fnissade och viskade till varandra. På bänken, synbart försjunken i läsning av den mest menlösa tidningen Metro, satt jag och några meter ifrån mig står dem här tjejerna i en klunga av fyra-fem stycken. Sånt gäng som dem flesta ingår i men hatar när dem själva inte befinner sig i dem. Dem.

Jag får alltid för mig att det är mig dem skrattar åt. Jag blir arg och jag blir ledsen. Efteråt känner jag mig mest korkad och när jag har passerat det stadiet känner jag mig lättlurad över att jag manipulerade mig själv till att tro "Nej, varför skulle dem skratta åt mig?" när det, uppenbarligen, finns oändligt många anledningar till det.

Idag åkte jag förbi SoFofiket på Söder i en buss. Det är en filminspelning. Fikabord står uppe med kaffe och dylikt, stora lampor och skärmar osv för bästa möjliga ljus. "Tänk om vi ser någon kändis", säger jag och min något cyniske vän "Lycka till med det". Tror ni inte att Micke Persbrandt sitter därinne?

Jag blir så överdrivet hysterisk, hoppar upp och ner i sätet, skriker över hela bussen i falsett som bryts över i falsk ton och är så glad i hela kroppen. Över att jag har sett någon som jag känner igen från TV. Jag kan tänka mig att Persbrandt ofta ger upphov till den reaktionen hos tjejer, men det var inte det väsentliga. Medan mina vänner skrattade på ett hjärtligt sätt och försökte släta över mitt agerande började jag se mig om i bussen. Se om någon skulle.

Och jo. Där satt två tjejer och asgarvade och skrek och klappade i händerna och hela faderullanlej. Givetvis tror jag att dem skrattar åt mig, muttrar ett "Dem gör narr av mig" och skickar iväg the evil eye. Dem ser lite nervösa ut och jag tolkar det som om dem skäms. När vi går av bussen och en av tjejerna sneglar på mig när vi går av inser jag att jag inte är skrattretande - inte först och främst, iallafall - utan paranoid och egocentrisk. Så måste det vara.

Om vi nu behöver en etikett för det hela.

Parisa

En 40-årig känd artist misshandlade sin fru och en välkänd artist tvingade till sig sex i helgen. Det har vi läst om på löpsedlarna till de största tidningarna i Sverige. Jag skulle absolut inte köpa dem, jag läser löpsedlarna. Det är ganska svårt att undvika det, så det får stanna där.

Alla pratar om vilka det kan tänkas vara och förundras över hur vriden man måste vara om man kan göra något likande osv.

Google.

Sök på lite citat,gå in på Flashback en sväng och det hela blir plötsligt relativt uppenbart. Sant vet jag inte om det är, men de flesta detaljer klarläggs. Här följer en rad länkar som ni får koppla ihop efter egen förmåga.

"Kvinnomisshandlaren"
"Offret"

"Våldtäktsmannen"
"Våldtäktsmannen"

Det är sjukt att man inte ska kunna lita på medier som har så många läsare och därmed sånt stort inflytande.

Parisa

Jag tar det här som att ja, Clintan har varit ung.

Parisa - Är han inte lik Samanthas Smith Jerrod?

Jag har just sett Broarna i Madison County.

Vilken skitfilm. Jag mår så dåligt och mina ögon är alldeles svullna efter att ha gråtit. Man borde göra som Hitler och bränna alla kopior på bål. Jag är så arg på Meryl Streep för att hon är en dum kärring och arg på Clintan för att han inte var mer envis, och för att han är så gammal. Har han någonsin varit ung? Google.

Dem borde inte få finnas.

Parisa - jag har redan haft min lilla hormonperiod, vad är det som händer?

Klockan är snart tio i fyra. Här är lite bilder på mig så där helt apropå. Tagna inom ett dygn, har jag för mig. Ett litet bildspel i mänskligt förfall och fåfänga. Kul, va? Lite patetiskt också, men det är ju roligt.



Parisa - nu måste jag nog sova.

"On your gravestone, they write when you were born and when you died separated by a dash. It's how you live that dash."

Tack Discovery.

Parisa - Its all about the bindesstreck.

Idag åkte vi på en roadtrip till Uppsala, Stockholms skugga. Jag har nog varit där någon gång förut men då var jag inte lika elak som jag är nu.

Det jag lade märke till var att det är mycket cyklister, det gillar vi. De har ett Centrum, det var gulligt.
De har gatuunderhållare, men tyvärr hade dem bara tagit Upptåget och lämnat Drottninggatan och Gamla stan för en dag. De har en bäck och en del gamla hus.
De har en stor kyrka och en marknad. De har ett universitet.

De har bussar. De har ingen tunnelbana. Det kom jag tillbaka till flera gånger under dagen. De har cyklar, vi har cyklar och tunnelbana.

Parisa - Kanske ska man plugga i Uppsala om betygen skiter sig?