Sömnmedel utan att bli bakis
Parisa
Jakten går vidare
Är det någon som utmärker sig?
Parisa
Allt förgäves
Jag ska föreställa en student, vilket innebär att jag studerar. Tanken är att jag ska plugga vidare efter det till synes helt värdelösa och onödiga gymnasiet. Det är bara det att jag har bristande arbetsmoral. Dagen innan ska allt göras. Därför sitter jag här och har fyra kapitel att nöta och plugga in till morgondagen.
Då tar jag till Stadsbiblioteket. Det är inte så att jag behöver tunga, dammiga volymer för att få ett betyg i en gymnasiekurs. Det är stämningen.
Jag går in i en liten facksal. Stannar upp för att hitta en lämplig plats att sitta vid, jag kan inte gå omkring och titta, sporten ligger i att vara så diskret som möjligt. Jag ser en plats längst till vänster av ett studiebord och överlägger snabbt i huvudet. Jag behöver inte gå förbi någon, det är inga många steg från var jag står, jag kan sedan göra min sorti tyst och snyggt. Jag går fram.
Kruxet ligger i att dra ut stolen. Jag drar ut 30 cm, höjer stolen lite för att minimera ljudet men upptäcker för sent att det ligger en kabel under bordet, stolen stöter emot och ger till ett högt ljud, som i den här tysta salen, ger samma effekt som om jag hade smällt igen dörren och rytit till med ett "Fitta!".
Jag vågar inte dra ut stolen mer än vad jag hittills lyckats med, jag trycker mig in i den smala glipa som bildats, drar in magen och håller andan. Mina skinkor möter trästolen. Jag andas ut. Jag börjar långsamt plocka ur de saker jag behöver ur väskan vars innehåll jag har arrangerat för att göra den här fasen så smärtfri som möjligt. Bok, block, penna.
Jag har lyckats. Allting ligger framme, åtkomsten är strategiskt uttänkt efter vad jag kommer att använda mest frekvent. Jag beundrar mig själv och min bedrift en stund innan jag öppnar läroboken.
Då ringer telefonen. "Scartissue" går igång på högsta volym i salen och stämningen är bruten. Högljutt mummel, suckar och ilskna blickar. Om det hade varit ute på gatan hade det varit i det här ögonblicket alla drog fram sina knivar och högg mig samtidigt, 23 blad i kroppen. För sakens skull hade jag sagt "Även du, min Brutus" men min intellektuella poäng hade gått ut i intet då de lämnat mig för att förblöda.
Men icke. Istället stänger jag av samtalet, river hastigt och högljutt ner mina saker i väskan, trycker ut stolen så att den faller bakom mig och springer ut ur salen med tårar i ögonen, förföljd av 23 förkastande blickar.
Parisa
Avancerat mellanmål
Konsum har gått ihop med Apoteket. Hoppas det går bra, med lågkonjunkturen och allt.
Parisa - God morgon.
Jag är inte tekniskt lagd
Jag har gett mig på att ta en fin bild att skicka till SBM-Mats, det har tagit mer än en timme.
Till en början bestod problemet i att hitta en vit bakgrund. Jag har tydligen ingen vit vägg hemma hos mig, jag gick ut och ställde mig i trapphuset istället. Grannarna såg konfunderade ut men erbjöd sig inte att hjälpa till. Konstigt. Jag kanske borde ha gett en förklaring.
Det känns så väldigt, väldigt falskt att le mot en kameralins, det går inte så bra för mig. Nu känner jag att om det inte blir bättre än så här, ligger inte felet i själva fotograferandet, utan kanske i att blixten reflekteras i min glansiga panna. Jag tänkte fuska med lite Photoshop, men hittade det inte. Paint fick duga.
Parisa - Jag väntar nog med att skicka en bild.
Vackert
Nehe. Men det är jag.
Parisa
Nytt är inte alltid bäst
"Glöm nu inte att kolla imorgon, klockan fem som vanligt!"
I ena hörnet trampar en dinousarie. Det är mycket färg, leenden och djur.
Jag älskar SVT. Det är bara så synd att de låter kvaliteten vika undan för att nå nya målgrupper.
Parisa
Jag önskade bara att det var jag istället
Det var två tjejer med varsin latte och minikaka. Den ena tjejen verkade ha något problem, ett problem som alla på serveringen skulle bli varse om.
"Alltid när jag drar hem till morsan svullar jag som ett litet as och mår verkligen dålig, massa ångest asså, efter det vågar jag inte äta nåt och jag känner bara, varför?! Varför utsätter jag mig för den här skiten?!"'
"För att du är så jävla jobbig!"
Hela fiket håller andan och kikar runt för att se vem det var som inte bara satt och skakade på huvudet och suckade liksom de övriga. Jag satt med ett enormt leende. Ibland är jag riktigt stolt över min gamla gubbe till pappa.
Parisa
Hatet mot skolan kommer jag att sakna
Det känns så onaturligt att prata med en lärare som om det vore en vanlig person. En person lik oss andra. Först reagerar jag inte ens, det är prat om att vi borde ha fler datorer, skrivare m.m. Alltid samma gnäll. Vi har ett år kvar och jag har ärligt talat slutat bry mig.
Då börjar läraren svära. Det är "fan" och "jävlar" och lite "skit". Jag rycker till varje gång som om någon stuckit mig med en nål. Hon vänder sig mot skolan och håller med oss i allt vi säger. Plötsligt blir vi lite ställda. Vad ska vi göra nu när vi inte har en person att koncentrera alla klagomål mot, när hon faktiskt är på vår sida.
Vi snackar ännu mer.
"Vad fan ska vi göra, ska vi ha datorn i fickan?!"
"Jag kan aldrig vara sjuk och ligga hemma, jag måste åka hit varje dag."
Vi får helt enkelt vända oss till en högre instans för att kasta vår skit. Annars är det jävligt kul att bara spy galla, komma med förslag på hur det borde vara och sen gå härifrån och ha glömt hela samtalet.
Parisa
Armarna väger tungt men leendet består
Det vilar något olustigt över den här bilden. Någon borde skriva en motion för att uppmuntra "Dysfunktionalitetstisdagen - Glömde du ta dina piller i somras?"
Parisa
Det luktar så gott.
Idag kommer förövrigt handla om nervernas prövning. Mer om detta senare. Jag ska nu ge mig på att komma i tid till första lektionen för att mina föräldrar ska få återgå till att se mig som en pluggis och inte som någonting annat.
Jag låter Nervernas Prövning samt slöseri av bacon illustreras av bilden nedan.
Parisa - multitaskar!
Det finns stora, och det finns små problem.
En hylla i Selectaautomaten sticker ut. Förstår ni vad det innebär? Om man väljer någonting ovanför eller från den hyllan, kommer det att fastna. Total förödelse. Skrik och gråt. Jag förevigade det för att framtida generationer ska undvika onödigt lidande.
Parisa
Eskalation
Kallar man det eskalation även om det vittnar till ett förfall?
Parisa - säg bara till om ni vill ha fler bilder på mitt rum.
Why bother?
Parisa - "bortsprungen" katt.
Nejdå
Jag pratade just med en kompis i telefon.
Parize:"Jag är bara uppe i 2700 besökare för tillfället"
M: "Bara?! Fan vad du är bortskämd, du hade ju 4 läsare i förrigår!"
Parisa - besök den här insamlingen.
Aggressive approach
"MISSA INTE ---> ________________________________
BÄSTA BLOGGEN EVER!! Vill du köpa märkes grejer? läsa om shopping,tips, skönhet och mer!!
DETTTA ÄR BLOGGEN FÖR DEEEJ!!!"
Här gör en tjej reklam för sin blogg. Jag undrar om det är någon som nappar.
Parisa - hon verkar vara lite läskig.
Inget hat, än så länge
Jag gillar er, skarpt. Det enda som har stört mig är att någon har klagat på mina språkliga kunskaper. Jag kan tydligen inte skilja på de och dem. Det kan jag nog inte heller, när jag tänker efter.
Jag bad mina vänner om assistans i frågan, de flesta visste inte ens att det var någon skillnad mellan de två men en pedagogisk vän, Madelene, hade ett bra exempel. Något barnförbjudet.
De knullar oss i röven.
Vi knullar dem i röven.
Ärligt talat använde hon "arslet" men det är så vidrigt fult att det får vika undan för det mer bitiga "röven". 
Jag har tydligen oläslig handstil. Det inrutade ordet, pedagogiskt och bra, är alltså "arslet". Det ser man väl? Jag gjorde ett till försök längre ner när Madde skulle lära mig hur det går till. Jag tycker att det är en viss förbättring.
Parisa - ni verkar vara fullkomligt funktionella figurer (alliteration!).
Rungthip är ett coolt namn
Hon kommer gående i långsam fart, jag spurtar förbi. Hon lyckas ändå göra ett visst intryck. Varje gång jag har sett henne pratar hon högt i sitt headset, oavbrutet. Det finns inga pauser för att invänta svar från stackaren på andra sidan linjen eller för att ta ett andetag. Jag tror att det är thailändska, jag har hängt på tillräckligt många thaikrogar för att våga säga det.
Det är ödesbestämt, det är thaikärringen och jag. Om inte ödet ligger bakom, inväntar hon mig varje morgon för att påbörja sin harang med sig själv i sitt låtsasheadset. Jag vet nästan inte vad jag föredrar.
Parisa - Vi måste döpa henne! Vad heter thailändare?
Det är aldrig nån jävel som håller upp dörrarna
Varje morgon vaknar jag av radion som går igång. Jag ligger kvar för att lyssna lite. Jag får bara in en station i mitt rum och det är Radio Stockholm. Stundtals bra musik, väldigt tråkiga radiovärdar. De enstaka gånger som man faktiskt tycker att det är underhållande avbryts sändningen oftast för ett trafikinslag. Ett galet ljud stoppar allting och man blir lite chockad varje gång. Antingen är det någon som går längs vägrenen eller ligger en hög med kläder mitt i vägen. Mycket spännande. Så pass spännande att jag alltid kommer för sent.
Det är alltid jag som missar 2,3 tåg som hade kunnat föra mig till skolan i tid. Jag vet inte om jag någonsin har gått lugnt och i tid till tunnelbanestationen för att stå där och undvika de andra på perrongen. Som alla andra verkar göra. Jag springer alltid och måste klämma mig igenom dörrarna på det mest livsfarliga sättet. Idag sa min fransklärare "Är du här, Parisa?! Vad har hänt?". Jag stod utanför klassrummet två minuter innan vi började, ren sensation tydligen.
Parisa
God morgon, gott folk.
Idag är det måndag. Jag sitter och klipper tånaglarna framför Nyhetsmorgon och äter gröt. Som taget ur en saga.
Parisa - En dag i taget.
