Vantarna tas fram ur förråden



Ni får ursäkta den sorgliga bildkvaliteten, men det är det som finns att bjuda på. Bortse från det.

Istället njuter vi av den här bilden - det som syns - och försöker tänka oss tillbaka till tider så heta att ekorrarna ansluter sig till oss och lägger sig platta i vår närhet på den relativt svala marken i Washington Square Park, Manhattan en julikväll medan kroppen studsar upp och ner av den våldsamma in- och utandningen.

Parisa - Tänk på det, och på hur långa meningar kan bli.

Hög välfärd - Överflöd

För 24 000 kronor kan man köpa 4 400 paket högenergikex för undernärda barn i utvecklingsländer.



Jag går tredje året på gymnasiet. Vi har ännu inte gått i skolan i en full månad efter sommarlovet och vad är vi strängt upptagna av? Vi bokar klassens studentskiva på en stor klubb vid Stureplan och ett dyrt, stort flak med enorm ljudanläggning.

Flaket hyr vi i 5 timmar, vi kommer att åka på det i 3 timmar och den totala kostnaden - den officiella kostnaden - är närmare 24 000 kronor. Ett flak för 60 personer. Då är inte kostnaden för middagen, skivan och slutskivan inräknad.

Idag är det den 13:e september. Vi tar studenten den 10:e juni, alltså om 9 månader. Det är som att investera i sin student och undvika att hoppa av, lite som att köpa barnvagnen så fort man får veta att man är gravid så att man inte ska ångra sig när de första hudsträckningarna börjar lysa vitt om höfterna. Nåt sånt.

Parisa - Det är säkert någon av oss som blir läkare. Det räcker som kompensation.

Oroväckande tecken


Hirschenkeller, Klubb Onsdag. 18 år i entrén, 19:- för en öl.

Det jag undrar är om den här tjejen känner den killen som posar bakom henne eller om de träffades först efter att han följt henne hem och tryckt ner henne i buskarna. Det känns som om han liknar någon, men det är något som saknas...



Parisa - Sanningen kan ligga i förklädnaden.

Herbal James...?

Kvällen ska avnjutas i grabbarnas anda. Vid god vigör och på bästa manér, givetvis. Idag är det torsdag, jag jobbar mig upp. Nästa gång är på måndag. Om man bortser från fredag och lördag, då.

Imorgon kommer skivan! En god anledning till att inte länsa kontot ikväll, med andra ord.

Parisa

Finns det prisutdelning?

"Det är lätt som en bit kaka"

"Det är inte min påse potatischips"

"Var där, eller var fyrkantig"

Signalerar världsvan, hipp svensk med förkärlek för ironi. Varför kom inte jag på det först?

 Parisa - Bak i dagen var jag mannen på sånt här.

Problemen växer på hög

"Behöver ni hjälp där inne?". Någon rör skynket lite snabbt.
"Nej!Nej! Det är lugnt!", och jag lyckas aldrig behålla lugnet. Hysterisk och skräckslagen och känner pulsen slå i pannan.
Finns det något obehagligare än att gå in i en hyfsat liten affär och bli förföljd av ett affärsbiträde som sen står och häckar utanför provrummet? Det kan vara ett bra argument att handla på HM, trots skitkvalitén. Där är det ingen som bryr sig. De skulle bli glada om du drog.

Man står halvnaken i ett litet utrymme med ett tygskynke eller en olåst dörr emellan sig och den ettriga, provisionssugne säljaren och man känner att svetten börjar rinna, technodunket som ska vara köpstimulerande ger huvudvärk och när man sen inte kan stå emot längre måste man utstå "hjälpen" av affärsbiträdet.

"Dem där sitter ju jättefint! Gud, vad snygg du är!", säger en liten Haninge-bo till mig när jag står där i 2 storlekar för små jeans och kvävs.

Behöver jag säga att jag inte köpte något?

Parisa - jag känner mig sugen på te.

Gröper ur min värdighet, kallas det för.

Jag söker jobb just nu för att jag tycker om att ha pengar, jag tycker inte så mycket om att tjäna pengar men jag tycker om att ha pengar till mitt förfogande för att spendera dem. Så ligger det till.

Jag är inte klar med gymnasiet och jag har inte haft så många meriterande arbeten. Jag får bara tag i skit. Jobb som vem som helst hade klarat av, helt enkelt.

Det mest troliga arbete som jag kan få tag i, i nuläget, stavas krokimodell.

Jag ska resa bort om en månad och lite extra pengar skulle sitta fint - Sangria! - just då och fram tills dess och efter det. Ska jag ringa dem?

Parisa

En urban saga

Häromdagen satte jag mig på ett tåg i en avlägsen ändstation av tunnelbanan. Folk är glest utspridda över vagnen, men de flesta sitter i den yttersta änden, där jag sitter. Vanligtvis måste man vänta ett tag tills det blir dags att åka men den här dagen hade jag tur och det är dags att åka.

Jag har alltid en bok att läsa eller musik att lyssna på när jag ska åka tåg, men den här gången blev jag utan. Så jag fick sitta där som de andra lallarna och försöka undvika att titta på någon - svennefasoner - genom att läsa de annonser som fanns att tillgå om och om igen. Det är inte ett tecken på att det var intressant, utan att det var ett tidsfördriv.

I 'fyran" till höger om mig sitter en 50-årig, sliten kärring som är för fet och märkbart alkoholist. Rakt framför mig sitter en spansktalande kvinna och hennes dotter och pratar lågt. Jag ser hur alkiskärringen glor på dem och då börjar jag ana att hon är lite smått galen. Hon visade sig vara just det, lite smått galen.

"Varför köper du inget fint till din dotter?! Om jag hade barn, åh vad glad jag skulle bli, skulle jag spendera alla mina pengar på barnen". Mamman förstår inte riktigt vad kvinnan säger men förstår att hon är fientlig mot henne. Just då suckar en tant högt och säger "Jag skulle bli glad om du höll käften, jävla kärring!".

Det hade kunnat bli en typisk situation där alla sitter tysta i varsin "fyra" och sneglar mot alkisen. Men alla brast ut i skratt över vad den här tanten sa och då tänkte jag att det är så jävla sällsynt. Att man på t-banan på något sätt har kontakt med de personer man reser med. Jag åker t-bana varje dag och man försöker alltid ignorera de andra på tåget, man leker upptagen genom att läsa av affischerna och man sitter där med sin bok, tidning eller iPod. Därför blir vi så obekväma när det plötsligt är för lite människor för att kunna dra sig undan.

I det där tåget var det en liten fest. Alla skrattade åt tanten och kärringen, "Jag är inte knäpp eller full! Jag dricker bara Ramlösa!", och när jag gick av log jag hela vägen hem.

Parisa - Fråga inte varför jag var i en ändstation.  


Finns det nåt bra på TV?

Idag var en dag då mångåriga äktenskap gick i kras, en dag då mamman fann sin dotter snortandes kokain, en dag då en fjortonårig flicka fick veta att hon är gravid, en dag då en soldatfru fick meddelandet om att hennes mans stupat. Idag tappade någon sitt leg, blev bestulen på pengar och någon stackare fick punka på sin cykel och fick gå hem.

Kort sagt en grå, äcklig, deprimerande dag. Imorgon är det måndag.

Parisa

Alla tar mina pengar, surt förvärvade pengar.

Att bli myndig innebär att ta ansvar och leva självständigt.

Not.

Det innebär att man är betalningsskyldig. De senaste dagarna har jag betalat uppemot 1000 kr i "myndig-relaterade"-frågor. Jag skulle ha hoppat precis innan, då hade jag fått ut det mesta.

Parisa - Mastercard eller Visa?

Jag vill ha en bebis

Jag är fortfarande förkyld och hängig, vilket jag firar genom att sova, kolla på TV och äta. Det roligaste jag gör just nu är att titta på små, små djur till salu. Jag talar till dem på gulligast möjliga vis och det räcker än så länge. Gott och väl.



Iallafall när dem ser ut så här. Dyllig dyllig!

Parisa

Det skriker i öronen

Man vaknar mitt i natten. Man har ont i nacken efter att ha sovit i en udda ställning. TV:n står på i det mörka rummet, myrornas krig. Det är helt tyst i hemmet. Man ligger där, man orkar inte lägga sig rätt eller stänga av TV:n. Det enda ljudet kommer från TV:n. Det surrar.

Så känner jag mig och så har jag känt i merparten av den gångna veckan. Nu börjar det bli bättre, men surrandet kvarstår. Det låter som om jag har råkat ha inställningen AM på radion, hela tiden. Suuuuuuuuuurr.

Parisa


Grov humor

Jag är väldigt lättroad men ibland blir jag generad över att jag skrattar över så larviga, tråkiga eller grova saker.

Parisa

Citrullus lanatus

Först skär man den i två halvor. Man tar en liten kniv och skär ett rutmönster. Ta en sked och gröp ur bitarna. När du har fått ut de största bitarna kör du rent skeden så grovt du kan. Lyft upp halvan, sätt den till munnen och klunka. Gå vidare till andra halvan. Efteråt är du väldigt mätt.

Parisa - googla det.

Nästa gång!

Jag är en hemsk, hemsk människa.

Jag fyllde 18 nyligen och har känt av de flesta fördelarna. Sedan finns det även jobbigare saker, som att ställa sig i bostadskö och betala för det, behöva betala vuxentaxa osv.

Häromdagen, när jag var på väg ut från Ringen, kom någon fram emot mig med en pärm på armen och ett tryck på tröjan.




Jag förstår direkt vem det är  och innan något har sagts säger jag:

"Jag är 17!"

Jag får en förstående blick, en nick och jag skäms. Jag är inte alls 17, jag är 18. Jag har tänkt flera gånger när jag varit 17 att, när jag blir 18 ska jag skänka pengar till de här viktiga organisationerna, klart man gör det, vad är det för svin som inte bryr sig. Jag är ett svin! Ett svin som handlar per automatik, dessutom.

Parisa

Jag anar ett mönster

Jag kom på en grej till.

Jag, min mamma och hennes man var på väg hem sent en kväll. När vi kör in på uppfarten sitter en rakad kille med tatueringar och piercings med en tjej i samma stil på vår trappa. Jag blir skiträdd och muttrar "Lås dörren" men mamma öppnar dörren.

Tjejen höll min döda katt i famnen. Han hade blivit överkörd på gatan utanför och såg inte ut som sig själv längre. Jag vågade knappt titta på honom men tänk om tjejen inte hade plockat upp honom. Hon satt och grät, tänk att hålla en död, överkörd kattunge i famnen med allt vad innebär?

En räv hade kunnat ta honom eller så hade fler bilar kommit. Vilken osjälvisk sak! De hade suttit där i över en timme. Jag vet inte om jag hade gjort samma sak. Gamla människor är min grej, hur det är med döda djur vet jag inte.

Det värsta var att min mamma sa till dem att jag hade bett henne låsa dörren när vi såg dem. Men dem blev inte stötta utan sa att det är vanligt för dem. Jag kände då att jag är påtvingad mitt utseende (inte för att jag inte vill ha det, jag har bara inte skapat det själv) men dem har valt att ha den stil dem har, trots allt som medföljer då.

Vi har inte träffat dem sen dess men jag gnäller ändå på min mamma då och då om att hon sa så där. Det kanske var lika bra, så här i efterhand.

Parisa

Vart anmäler jag mig?



Jag lekte med min lillebror i en park häromdagen. Det var jättekul, jag känner att vi verkligen vill samma saker. Sparka fotboll, gunga i låtsashästen, åka "ruschtannan" och ligga i gräset. Det kanske inte var så smart eftersom tröjan luktade ganska starkt av ammoniak efteråt.

När vi låg där i gräset kom plötsligt en stor hund fram till oss. Jag är inte rädd för hundar men jag är beskyddande över min lillebror så jag schasade bort hunden. Längre bort satt den här hundens - som var en valp- husse. Det var en kille med närrakad skalle och med tatueringar och piercings lite varstans. Som mörk tjej blir man då skiträdd. Eller rättare sagt, som Parisa, blir man det. I Märsta finns "patriot"-reklam lite överallt så det var väl därför jag kände mig lite rädd, i Stockholm skulle jag inte ha brytt mig.

Men han kom fram och var jättetrevlig och hans hund lekte med min lillebror tills hunden, Lotus fick jag veta, råkade bita sönder brorsans boll.

Antagligen finns det mer fördomar hos mig än hos den där snälla killen med sin halvåriga - men ändå stora - valp. Han ville t.o.m. köpa en ny boll till oss men jag tänkte att jag skulle bjuda på det för att jag hade schasat bort hunden. Lillen insisterade på att vi tog med den söndertuggade bollen hem för att han ville ha en "gummiboll". När vi var på väg hem och min lillebror satt på mina axlar vinkade killen och vi vinkade tillbaka. Gulligt!

Parisa - en god förebild.

Halshuggen



Mitt fina bokslukarsudd är halverat. Min lilla glasögonprydde plugghäst som jag fick av Madelene och Camilla har blivit halshuggen. Det här ser jag som ett dåligt omen. Den gummibaserade flickan representerar mig och nu är hon halshuggen. Det bådar inte gott.

Det finns två möjligheter. Antingen så betyder detta att skoldelen av mig är amputerad eller så betyder det att jag kommer bli halshuggen. Vi får vänta och se.

Parisa - Det var en mörklockig, något asocial kille med långa armar som gjorde det. Hans armar behövde få utlopp för all sin kraft på något sätt och så valde han bokslukarn. Inte okej.

Live: Tillsammans

Åh! Überkommunisten i filmen Tillsammans snackade om att man borde öppna Slottet för allmänheten. Tydligen finns 400 rum därinne, inte så illa. Det vore en rolig idé att göra något av, det skulle ge Stockholm massor av publicitetet också.

Men betyder det här att jag är kommunist?

Parisa

Svensk humor

Jag sitter och tittar på "Tillsammans" och den är nästan roligare än "Anchorman" som är en komedi.

En pojke som nyligen har flyttat in i kollektivet sitter och leker med lego i sin säng.

Kommunistpojke: Är det riktigt lego?
Pojke: Ja, det är väl klart.
Kommunistpojke: Jag har inget lego.
Pojke: Va?!
Kommunistpojke: Nej. Pappa skulle göra lego i trä till mig, men han har bara gjort två bitar.


Inte gjord i trä.

Parisa - har riktigt lego.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0