Pimpassparadise

Någon, Kim, frågade efter mina favoritbloggar.

Jag läser varenda blogg på 1000apor, jag tycker att de har en gemensam stil fastän de är skrivna av, till synes, väldigt olika personer.  

Hanna Fridén har jag läst väldigt länge. Hon är grym!

Kristofer på Stureplan. Synd att han ska lägga ner.

Katrin. Jennie Hammar. Killing Zoe. Skräpclownen.

Det är de bloggar som jag läser åtminstone en gång per dag. Annars går jag alltid in på edra bloggar som ni länkar till bland kommentarerna. Svarar alltid på mail.

Den här söndagskvällen har gått ut på att plugga franska verb (puissions, puissiez, pussy osv) men nu skiter jag i det.
För första gången på länge önskar jag att måndagen faktiskt vore här, färdig att påbörjas. Nu tänkte jag skriva något banalt i stil med att "börja på nytt", men det håller inte. Låt oss säga att det känns som att köpa ett nytt block och en ny penna för att upptäcka att handstilen är den samma. Det är måndag.

Parisa

Jag och mina vänner delade buss med ett gäng 40-åringar av  diverse kön som skulle till Riche. När de närmade sig oss i bussen sjöng de. Jag kände igen den franska visan och sjöng med. I någon minut var vi bästa vänner.

"Sur le pont d'Avignon l'on y danse.."

Tills det mycket känsliga och oundvikliga ämnet ålder dök upp. Vi frågade hur många barn de hade, vad de jobbade med och om vi hade någonting att se fram emot. Stort misstag. Vi blev beordrade om att hålla käften och fick höra att vi 18-åringar är tråkiga och blaha.

Sa den 40-årige enbarnspappan med upprullade chinos, sneakers från Cheap Monday, randig tröja i akvarellkulörter med en stor fläck av alkoholhaltig dryck.

"Är det här en konsekvens av att åldras så tror jag att vi bangar på den idén."

De hoppade av vid Norrmalmstorg, synbart direkt från jobbet med datorväskan i högsta hugg och ivriga att få i sig ett järn, bara för att få känna sig som 18 år igen.

Parisa

"Victoria Tolstoj, motherfucker!"

Pappa är på fint humör denna söndagsmorgon och det är faktiskt jag också. Hårdkokta ägg, färska fikon och ett förjävligt framträdande i Nyhetsmorgon.

Vaknade så där härligt så att man ligger kvar en stund, småleende, och reflekterar över sitt liv. Då hade jag inte mycket att tänka på. Istället för att gripas tag av det sorgliga i det faktumet föste jag undan det någonstans och började tänka på om det inte är dags att plocka bort de självlysande plaststjärnorna jag tryckte upp i taket för 10 år sedan.

Alltför stort projekt. Varför inte springa till datorn och lusläsa varenda blogg i favoritlistan? Vi gör det.

Parisa - Finska är ett underskattat språk.

Jag ligger och lider igenom kroniska problem. Jag får tiden att gå genom att kolla på TV.

Förlossningsprogram med skrikande, gråtande kvinnor och "Push! Push!"
Fäller alltid en liten tår då kvinnan som någon minut innan skrikit "Ta ut skiten!" ler och påstår sig ha glömt bort all smärta inför åsynen av sitt nyfödda barn.

Bullshit där "Fuck" förekommer i varannan mening. Härligt.

Program om zeppelinare där jag bara tänker på hur kul det skulle vara att skjuta sönder flygplanswannaben.

Parisa

I början av gårdagens utekväll delade vi Riddargatsbacken med två tjejer från Skåne, som nyligen fyllt 18 år och kommit till Stureplan för att festa. De klagade över "Det är 20 här" och att alla hatar Skåne. De kom från Falsterbro och hade matchande vita spetstrosor, de hade sent upptäckt att Utecompagniet inte hade toaletter.

Johanna: Vad heter ni då?
Parisa: Parisa och Jugs.
Johanna: Lovisa?
Parisa: Ni har inte invandrare i Falsterbro, antar jag?
Johanna: Nej. Vår kommun tar faktiskt inte emot invandrare.
Parisa: Jaha.
Johanna: Mm.

Parisa - fin dialekt, dock.

Bland tygpåsar i Stockholm introducerar jag papperskassens återkomst. He he.

Som  vanligt sprang jag till tunnelbanan en morgon - verkar vara allt jag gör - men den här dagen stod en stackare och delade ut de här gratispåsarna med innehåll som mineralvatten och annat skit jag inte hade köpt men gärna får.

När jag var på väg att gå mot tåget avslutade han vårt möte med ett "Glöm inte att komma till Coop Forum!". Nejnej, sa jag då.

På perrongen vimlade det av små blå kassar. Men jag kände mig ändå speciell. I tåget, när alla började rota runt i sina kassar, avvaktade jag med ett leende. Med vetskapen om att jag aldrig kommer att besöka detta Coop.

Varsågod? Tack.

Parisa

Nu sitter ni där hemma, telefonen ringer och sms:en bara flödar, alla undrar "Vart fan är du?!" men det skiter ni i. Fredagskvällen får vänta. Ni väntar ju bara på att få höra om mitt skolfotografi.

Jag ska hjälpa ur er nöden.

Med foundationkaka till ansikte äntrade jag skolan med ett lyse i pannan. Tack vare min fina klass, ett väldigt bra tema och en inspiration till mentor, gick det obligatoriska spexet bra. När det blev dags för singelfotografi började jag förbereda mig för vad som komma skulle. Jag såg på mig själv i spegeln och övade på bitchminer(?) tills det blir min tur.
 "Jag tycker om dig!"

Hur kan man se sur och elak ut när en fotograf säger så?

Utöver viljan att förbli omtyckt tänkte jag på att jag måste ha ett sörjarfoto. Ett foto man ställer i ram på gatan, omgivet av ljus, blommor och fina lappar där folk önskar att jag ska vila i frid. Då kan man inte riskera att ett foto från 7:an blir använt med oproportionerlig näsa och stort, trollaktigt hår. Det skulle vara förjävligt.

Parisa - Nu skulle jag skriva "Vi ses i dimman!" men det kommer vi inte att göra. Inte om ni inte drar förbi Gröne Jägarn, iallafall.

Jag sitter ensam i en "fyra" på t-banan. En fyra är alltså fyra stolar, vända mot varandra i par i tågen, för er som bor i Öregrund. Jag njuter av utrymmet och sträcker ut mina ben så att fötterna vilade under sätet framför mig.

Vi stannar vid en station. En kärring i 70-årsåldern går på, hon har rödbrunt lockigt hår som står rakt ut, en kappa hon hittat i en container och en vårta av sällan skådad storlek på hakan. Ögonbrynen har växt ohämmat i många år, de skymmer hennes syn.

Men hon tittar på mig. Instinktivt drar jag in mina fötter under mitt eget säte, för att göra plats för henne. Då tittar hon på mig och får ut ett ljudligt "Äsch!", fast det lät mer som om hon harlkade sig efter att ha rökt ett paket cigg, ätit fet mat och tycker att ett glas vatten är munrengöring. Hon sätter sig en bit bort, där hon måste sitta med ett antal andra människor. Bara en sån sak.

Jag försöker glömma att mitt sällskap inte är önskvärt för Trollmor och återgår till att se upptagen ut.

Några rader ner försöker en äldre kärring fånga min blick. Jag tittar på henne av medlidande, ger ett litet leende och tänker återgå till mitt då hon börjar slicka sig om läpparna, fortfarande med blicken oavvänt fäst vid mig. Detta var inget försök i att väta läpparna. Frenetiskt förde hon tungan fram och tillbaka över läpparna, med oväntad hastighet för en sån gammal jävel. Jag tittade bort, hon kan mycket väl ha suttit så hela resan.

När det blev dags för mig att gå av tåget vaggade hon fram med glans över sina läppar. Stunden innan dörrparet öppnade sig tittade hon på mig som för att säga "Nu har vi en hemlighet ihop, du och jag." Då örfilade jag henne av ren panik och sprang iväg, kutade så fort jag kunde. Nä.

Parisa - jag blev tvungen att googla på småstäder.

Läser att Calle oroar sig över sitt saldo i slutet av månaden. Även jag har känt den pressen, hur det brinner i magen, när kassörskan på Konsum och jag står framför varandra, med en kassaautomat som skiljer oss åt. Vi väntar på att få kontakt med banken, en bekräftelse på att jag är en bra kund. Man kan inte bara plocka på sig i affären längre, farbror polis var noga och underströk det när vi sist sågs. (Länge sen! Ta en fika?)

Jag har många gånger mött detta "Köp medges ej". Men jag stod på mig tills den dagen kom då jag belönades med ett "Köp godkänt". Jag sparar mina bankomatkvitton från den 24:e i varje månad och nu senast såg det så här.

Tiden av att vara slav under K-M-E - Socialstyrelsens benämning - är förbi och jag blickar framåt. En dag i sänder.

Parisa

I have 45 absolutely beautiful photos in my hand. main. 44 of you will be eliminated and will be sent home. 


Parisa



 

Gårdagens middag brände jag. Tugga för tugga tänkte jag "Nu får jag cancer". Jag slickade rent tallriken. I rent experimentellt syfte, förstås.

Parisa

Vad ni tycker är oerhört viktigt för mig. Alla kommentarer och all kritik suger jag åt mig som en svamp för att tillfredsställa och därmed bli tillfredsställd. Jag gör anteckningar för att komma ihåg era visdomsord men jag känner att vissa är viktigare än andra och att jag behöver ständig påminnelse.


Vänster hand ändras då och då. Höger hands kom-ihåg är oftast mer elementärt.

Parisa

Det har blivit ett mindre rabalder bland kommentarerna på Calles blogg. Tydligen har någon vid namn "Sussi" anlänt till min räddning och svarat på en del negativa kommentarer.

Nu verkar det vara så att man uppfattar det här som att jag har tagit "Sussi" som mitt alias och försvarar mig själv. Icke. När jag ser kommentarer skrivna på det sättet blir jag inte stött. Någon har använt en del av sin värdefulla tid för att skriva vad de tycker om mig. All press is good press. Men Sussi, som någon har kommenterat, "hugger likt en pitbull på stereoider". Så sant.

Sussi: Din psykiskt störda SnakePlisken Wannabe! Antagligen har du blivit Beaten-Repeatedly-With-A-Ugly-Stick så mycket att du tappat din enda hjärncell, din slemmiga amöba.  ...Du skriver som ett arsel med rännskita!

Den här kvinnan, vem hon nu är, är otroligt rolig. Jag önskar faktiskt att jag hade skrivit detta underbara, men jag vågar inte ta äran för det. Jag vill inte bli ovän med Sussi.

Parisa - Denna kvinnan bidrog till en meios en gång i tiden. Googla det.

Jag bor i en lummig, mysig och trygg förort. Här tog jag en bild på några tjejer som stod och sålde flätade korgar i olika färger och storlekar ur bakluckan på en bil. Vår motsvarighet till försäljning av smuggelsprit.


Parisa - Kolla skuggan! Det är jag, iförd fotvid skinnrock.

SL står för den största stressorn i Stockholm, då merparten använder sig av kommunaltrafiken. Alla kan vi inte åka taxi.
Här har någon varit kreativ och försökt göra förseningen lite roligare. Kanske knyta an band till medresenärer över lite...potatissallad?


Parisa - jag vågade inte smaka.

Två killar i sena tonåren går fram. Jag står med mina vänner vid ett bord.

Det hela är noga regisserat, efter ett sista pep-talk vid pissoaren och ett antal öl bara för att stilla nerverna och bygga upp självförtroendet har de kommit överens. En kort, rund kille nickar bryskt till sin polare som för att säga "Brassa på av bara helvete!!" och polaren iförd skinnkavaj sätter igång.

"Ursäkta, men skulle du kunna tänka dig att bo i ett hus byggt av bildäck?"

När han inte får den väldiga respons han väntat sig ger han sin kompis en vilsen blick, så vilsen som man kan vara med mobilen fäst i bältet. Den andra killen går fram på plankan med sin fråga.

"Ursäkta, men ser jag ut att vara bög?"

Nej. Ja.

De vänder och går mot utgången.  Killen som misstänker sig vara bög klappar skinnkavajen lite lätt på axeln, de ska gå hem nu.

Parisa - Jag kommer inte in på bättre ställen än så. Det var iallafall ingen kroppsvisitering på det här haket, uppenbarligen.

Hanna tipsade om att raka muttor. Lite tråkiga exempel, tyckte jag. Här är min kreation.
Jag kallar den "Christian Pussy - as God intended". Parisa

"Om jag var tjej så skulle man kunna dra massa dåliga skämt om min persiska musmatta."

Hur menar du då, Farzad?

Parisa