Pimpassparadise

Jag var utomlands en sväng igår.
I Bredäng.




Parisa

När man ska se en film på Filmstaden Sergel handlar det inte om ett enkelt biobesök. Det är mycket mer än så, det är en kulturell upplevelse.

Efter att ha stått i kö utanför toaletterna kommer man in i en vrå som har så mycket historia och kultur. Människor har, likt de gamla egypterna, skrivit på väggarna och meddelat världen om deras trångmål, förälskelser samt sätt att kontakta personerna i fråga (bejjbi_127@peah). Här följer ett lysande exempel.



Låt oss hoppas att SF Sergel håller liv i denna tradition.

Parisa

Man märker att det är sommar på ingång när det är ljust ute när man ska hem efter att schlagerfirande/misslyckande.

Hur känns det då? Något pinsamt, men samtidigt väldigt härligt.

Parisa

Nu är det svårt. Jag står mellan två val om hur kvällen kommer att fortlöpa.

1. Jag duschar, byter om, gör mig i ordning, möter upp kompisar och festar.

2. Jag springer till Vi(vo) - stänger 22 - köper en påse sura godisar och kollar på "Garden State".

Jag och brorsan såg en kille på väg in i t-banan. Det var ganska oundvikligt, då han var drygt två meter lång. Det här pratade vi om länge.

"Om han hade bruna kläder så skulle han se ut som ett träd"

"Han kan skruva igen glödlampor utan att stå på en stol"

"Han måste huka sig när han ska gå in i t-banan"

"Han kommer aldrig ifrån sina kompisar, för han syns alltid huvudet över folkmassan"
Parisa

Jag och min lillebror var på väg till pendeltågsstationen och gick förbi ett dagis på vägen. Längst ut på den lilla gården där de små barnen lekte stod en pojke.

Hans Bamsemössa satt på sned och hans små, ljusa fingrar klamrade sig fast vid det gröna stängslet.

"HJÄLP! Hjälp mig! HJÄLP! Hjälp mig!"

Tårarna rann ner för hans söta, lilla ansikte och han såg uppriktigt bedrövad och hjälplös ut.
Mitt hjärta brast i tusen bitar, samtidigt som jag skrattade hela vägen till pendeln.

Parisa

Pendeltåg mot Sollentuna, Märsta. 16:47.

En liten flicka går gången upp och får fram "Vill ni köpa en vattendroppe för 25 kronor?" i ett andetag och ser ut att helst vilja hoppa ner på spåret. Hon möter ingens blick och springer nästan fram.

Jag sliter mig ifrån min bok, Svindlande höjder, och tror att hon sa att det kostade 5 kronor. Jag är snål och har bara pappas växelpengar klirrandes i fickan, så en förlust av fem kronor kan jag klara av.

Jag frågar "Hur mycket kostade det, sa du?", men flickan är redan långt borta. Men! Direkt rycker sju tanter (som tydligen har bättre hörsel än vad jag har) till och säger i kör "Hon sa 25!". Medvetna om den gemensamma förlusten i tävlingen att vara den första att rädda mig i nöden fnittrar de till, återigen i kör. 

Jag tänker att de här sju tanterna, som sitter på olika platser i tåget (TÄNK om de skulle sitta bredvid någon när det finns en ledig, ensam plats!) säkert skulle behöva en hobby eller en bästa vän. Någonting som kan göra dem lite exalterade på regelbunden basis, så att de ska slippa ta ut alla sina sociala reserver på ett svettigt tåg till oändligheten.

Parisa

Vi står tätt packade, passagerarna på buss 76 mot Vintertullen. Det är varmt och klockan är runt 12. Varför är det så mycket folk på en buss mitt på dagen? Skolbarn. Inte bara Jensenbarn utan även lågstadiebarn.

Det sitter ett barn på pensissätet (för pensionärer) och ett barn sitter på lastutrymmet bakom. Vi kör på Katarinavägen - fantastisk utsikt - och pojkarna får syn på Gröna Lund. Helt extatiska av glädje börjar de vråla om Gröna Lund. Sedan övergår vrålet i en konversation.

Pojke1: Har du åkt Fritt Fall någon gång?
Pojke2: Neej! Vadå, har du gjort det? Får man göra det när man är så liten som du, 7 år?!
Pojke1: Jaa, man måste faktiskt vara 7 år, och ganska lång och smart också.
Pojke2: Jaha men jag har åkt typ 4000 grejor på Gröna Lund, och det finns typ 4001.
Pojke1: ...

Parisa

Jag halvligger/halvsitter i min säng med min laptop i knät och får syn på klockan.

11.25

Om en halvtimme ska jag befinna mig på perrongen. Klädd. Mätt. Pigg.

Jag har bruna mjukisbyxor, en enorm tröja som det står "Whatever" på (tack mamma), flottigt ansikte, flottigt hår och ett hål i magen.

Vanligtvis brukar jag, när sånt här händer, ligga kvar. Skita i skolan och komma senare. Idag ska jag ha ett prov, som det inte går att göra omprov på.

Det lämnar mig med ett alternativ. Stänga av datorn.

...

Parisa

Jag skulle dra och träna imorse, gick upp 08:00 (!) och satte på mig mina fula träningskläder som luktar mögel. Jag tog mina joggingskor vars gel som ska verka stötdämpande har stelnat och begav mig mot hallen. När jag skulle sätta mig på min lilla hallsoffa möttes jag av den här synen:



Tisdag? Är inte det idag? Jo.
20/5? Är inte det idag? Jo.
Mellan 06.45 och 10.00? Är inte det nu? Jo.

2 timmar senare

09:50: Det är ju den 21/5 idag! Det är onsdag! Nu måste jag (läs:
pappa) betala för ett nytt besök och jag har suttit här i två timmar och väntat på en skorstensfejare (vilket sorgligt yrke). Aja, sju inlägg, nu åtta, är inte fy skam.

Parisa - inte lika censurerad som ovan

Jag kan inte rå för det.

Parisa

Ikväll är det Champions League final. Grattis, Mehdi.

Parisa - hejar på Drogba