Det skriker i öronen
Man vaknar mitt i natten. Man har ont i nacken efter att ha sovit i en udda ställning. TV:n står på i det mörka rummet, myrornas krig. Det är helt tyst i hemmet. Man ligger där, man orkar inte lägga sig rätt eller stänga av TV:n. Det enda ljudet kommer från TV:n. Det surrar.
Så känner jag mig och så har jag känt i merparten av den gångna veckan. Nu börjar det bli bättre, men surrandet kvarstår. Det låter som om jag har råkat ha inställningen AM på radion, hela tiden. Suuuuuuuuuurr.
Parisa
Grov humor
Parisa
Citrullus lanatus
Parisa - googla det.
Nästa gång!
Jag fyllde 18 nyligen och har känt av de flesta fördelarna. Sedan finns det även jobbigare saker, som att ställa sig i bostadskö och betala för det, behöva betala vuxentaxa osv.
Häromdagen, när jag var på väg ut från Ringen, kom någon fram emot mig med en pärm på armen och ett tryck på tröjan.
Jag förstår direkt vem det är och innan något har sagts säger jag:
"Jag är 17!"
Jag får en förstående blick, en nick och jag skäms. Jag är inte alls 17, jag är 18. Jag har tänkt flera gånger när jag varit 17 att, när jag blir 18 ska jag skänka pengar till de här viktiga organisationerna, klart man gör det, vad är det för svin som inte bryr sig. Jag är ett svin! Ett svin som handlar per automatik, dessutom.
Parisa
Jag anar ett mönster
Jag, min mamma och hennes man var på väg hem sent en kväll. När vi kör in på uppfarten sitter en rakad kille med tatueringar och piercings med en tjej i samma stil på vår trappa. Jag blir skiträdd och muttrar "Lås dörren" men mamma öppnar dörren.
Tjejen höll min döda katt i famnen. Han hade blivit överkörd på gatan utanför och såg inte ut som sig själv längre. Jag vågade knappt titta på honom men tänk om tjejen inte hade plockat upp honom. Hon satt och grät, tänk att hålla en död, överkörd kattunge i famnen med allt vad innebär?
En räv hade kunnat ta honom eller så hade fler bilar kommit. Vilken osjälvisk sak! De hade suttit där i över en timme. Jag vet inte om jag hade gjort samma sak. Gamla människor är min grej, hur det är med döda djur vet jag inte.
Det värsta var att min mamma sa till dem att jag hade bett henne låsa dörren när vi såg dem. Men dem blev inte stötta utan sa att det är vanligt för dem. Jag kände då att jag är påtvingad mitt utseende (inte för att jag inte vill ha det, jag har bara inte skapat det själv) men dem har valt att ha den stil dem har, trots allt som medföljer då.
Vi har inte träffat dem sen dess men jag gnäller ändå på min mamma då och då om att hon sa så där. Det kanske var lika bra, så här i efterhand.
Parisa
Vart anmäler jag mig?
Jag lekte med min lillebror i en park häromdagen. Det var jättekul, jag känner att vi verkligen vill samma saker. Sparka fotboll, gunga i låtsashästen, åka "ruschtannan" och ligga i gräset. Det kanske inte var så smart eftersom tröjan luktade ganska starkt av ammoniak efteråt.
När vi låg där i gräset kom plötsligt en stor hund fram till oss. Jag är inte rädd för hundar men jag är beskyddande över min lillebror så jag schasade bort hunden. Längre bort satt den här hundens - som var en valp- husse. Det var en kille med närrakad skalle och med tatueringar och piercings lite varstans. Som mörk tjej blir man då skiträdd. Eller rättare sagt, som Parisa, blir man det. I Märsta finns "patriot"-reklam lite överallt så det var väl därför jag kände mig lite rädd, i Stockholm skulle jag inte ha brytt mig.
Men han kom fram och var jättetrevlig och hans hund lekte med min lillebror tills hunden, Lotus fick jag veta, råkade bita sönder brorsans boll.
Antagligen finns det mer fördomar hos mig än hos den där snälla killen med sin halvåriga - men ändå stora - valp. Han ville t.o.m. köpa en ny boll till oss men jag tänkte att jag skulle bjuda på det för att jag hade schasat bort hunden. Lillen insisterade på att vi tog med den söndertuggade bollen hem för att han ville ha en "gummiboll". När vi var på väg hem och min lillebror satt på mina axlar vinkade killen och vi vinkade tillbaka. Gulligt!
Parisa - en god förebild.
Halshuggen
Mitt fina bokslukarsudd är halverat. Min lilla glasögonprydde plugghäst som jag fick av Madelene och Camilla har blivit halshuggen. Det här ser jag som ett dåligt omen. Den gummibaserade flickan representerar mig och nu är hon halshuggen. Det bådar inte gott.
Det finns två möjligheter. Antingen så betyder detta att skoldelen av mig är amputerad eller så betyder det att jag kommer bli halshuggen. Vi får vänta och se.
Parisa - Det var en mörklockig, något asocial kille med långa armar som gjorde det. Hans armar behövde få utlopp för all sin kraft på något sätt och så valde han bokslukarn. Inte okej.
Live: Tillsammans
Men betyder det här att jag är kommunist?
Parisa
Svensk humor
En pojke som nyligen har flyttat in i kollektivet sitter och leker med lego i sin säng.
Kommunistpojke: Är det riktigt lego?
Pojke: Ja, det är väl klart.
Kommunistpojke: Jag har inget lego.
Pojke: Va?!
Kommunistpojke: Nej. Pappa skulle göra lego i trä till mig, men han har bara gjort två bitar.
Parisa - har riktigt lego.
The Legend of Ron Burgundy
Jag tänker titta på Anchorman, därpå The Days of Our Lives vilket är obligatoriskt vid hemmavistelse, det vet ju alla. Det jag äter är varma mackor och grönsaksbuljong, nudlar vore idealiskt men orkar inte gå och köpa på mig ett paket. Räknas grönsaksbuljong som mat? Det är gott, iallafall.
Nämndemannen som har avgått ur rättegången kring Arbogamorden, är det en kvinna? Av någon anledning så är jag helt säker om det, har dem ens sagt något? Jag kanske bara antar att det är kvinna som gör bort sig så och då behöver jag terapi.
Parisa - 4 äggulor på en halvtimme. Eskalation, heter det.
Politisk humor så här på morgonen
George Bush Sr sitter och snackar politik med sin son George W Bush i Ovala Rummet. Efter att ha snackat lite ytligt om situationen i Irak lägger han sin hand om sin sons skuldra där de sitter i soffan. Stämningen ändras helt och unge Bush vet att han ska lyssna noggrannt nu, det brukar vara vid dessa tillfällen som hans far ger honom synnerligen väl användbara råd om hur han ska utföra sitt presidentämbete.
"You're going to make the same mistake as I did with your mother. I pulled out too late."
Parisa - översättning finnes vid begäran.
En illa efterlängtad rapport.
På vägen in till stan fick jag sällskap av två turrar i skjorta med uppvikt krage och pullover, för mycket grejer i håret och alldeles för mycket rakvatten. Jag är ju lite småsjuk så när dem kom in fick jag svårt att andas. Så illa. Det luktade inte ens gott.
Som om det inte vore illa nog med att en av dem - eller båda - luktade starkt, så pratade dem om bilar. Turrar och bilar. Mindervärdeskomplex och avbetalning.
"Jag var med brushan igår och kolla bilar. Mazzerratty, Feerarry, BM"double-v" å du vet. Jag sa, köper du feerarry du ser aldrig igen. ja zvver."Har dem inte restriktioner på vilka som får köpa Ferrari?
Väl inne i stan insåg jag att jag suger på att handla grejer. Jag kan inte tänka långsiktigt. Men jag skulle möta min pappa för att äta middag så jag kunde inte bara fly hem igen. Jag gick upp i Topshop Drottninggatan, satte mig i ett hörn och lyssnade på musik och läste tidningar i en timme. Det bästa i livet är gratis.
Parisa - jag hostar äggulor. Man kan aldrig ha tre likadana bokstäver på rad.
Man blir arrogant bara av att läsa franska
Men. Hoppa av. Antingen så står man ut med att vara understimulerad och tar sitt mvg eller så hoppar man av. Man stör inte alla andra och pressar dem när de har läst ämnet två år färre, det är bara fel. Nu åker hårdhandskarna fram.
Parisa - No one beats me at my own game.
Vendetta
Men om lektionen börjar åtta och det är då jag ska vara där för att komma in i klassrummet, varför låser hon dörren då?
Den här läraren var en ny, ung tjej och ville säkert statuera exempel på min bekostnad för att försöka få igenom att hon är sträng och kommer att ställa krav på oss. Töntigt.
Nästa gång när klockan är 07.59 ska jag låsa dörren menandes att det är ju då lektionen börjar och att dem utanför borde ha "kommit tidigare". Synd att det verkar vara ett roligt ämne, för nu kommer jag bara fokusera på den lilla grejen som hände idag.
Parisa - Jag glömmer aldrig!
I'm rich, bitch!
En femma! Andra dagen i rad som jag får en fin silverfemma. Det kanske är världsalltets sätt att kompensera för min förkylning, men det är lugnt. Jag tackar och tar emot.
Parisa - Femma som i 5 kr, inte som i 500 kr. Tyvärr.
Grand Theft Time
Jag kommer ihåg en gång när jag skulle möta Madelene vid Hötorget i stan för att vi skulle på nattbio, med öppna platser. Jag hade biljetterna. Den kvällen var jag hemma hos min mamma som bodde i Vårberg och jag kommer ihåg att jag låg och slumrade på soffan, vilket i sig är ganska konstigt eftersom det ständigt är galna skrik och spring i det sällskapet. Efter ett tag frågar jag syrran hur mycket klockan är och jag inser att jag borde ha åkt för tio minuter sen, nästa tåg går om några minuter. Då blir man riktigt effektiv.
Jag hoppar upp, springer ut i hallen, plockar på mig nycklar, mobil, pengar, biljetter och springer ner till stationen. Tåget går. Jag ska ringa Madde men mobilen är död, inget batteri. Att mitt batteri är dött är för vanligt, att folk fortfarande har förtroende nog att ringa mig förvånar mig. Så när jag kommer fram en halvtimme senare har Madelene stått ensam, utan att veta om jag faktiskt kommer eller inte när folk, däribland vänner, kommit och gått glada mot bion för att ta sina platser.
Vi fick bra platser, satt vakna natten igenom och tittade på tre filmer. Vi åkte till skolan på morgonen, pigga och glada, för att njuta av två timmars föreläsning i historia. Det blev bra till slut men när jag tänker på det här skäms jag. Imorrn sätter jag klockan en timme tidigare. Nej. En halvtimme.
Parisa - Jag kom ihåg biljetterna, iallafall.
Jag har mött min värsta mardröm
I filmer hotar dem alltid med att "I'm your worst nightmare" och då ska man bli jätterädd och ha respekt för den här personen. Nu har jag träffat min värsta mardröm.
Jag läser franska på steg 5 och det är bara fyra personer i vår grupp, men idag kom en tjej som har gått i Franska Skolan och läst upp till steg 7. Hon ska alltså börja i vår grupp. Det jobbiga är att hon ber om fler uppgifter hela tiden och föreslår att vi ska läsa romaner och lyssna på fransk radio. Nu finns det säkert någon därute som tänker "Åh, vad det är underbart med någon som har stora ambitioner och vet vad hon vill!". Blondinbella har en blogg.
Om jag hade läst steg 7 och fick veta att min nya skola endast hade steg 5 så skulle jag inte läsa den kursen. Man förstör för dem andra eleverna och blir understimulerad. Sök in till medborgarskolan och läs på kvällar istället. Tönt.
Parisa - börjar på filmkunskap istället.
Det finns stora och det finns väldigt korkade problem
Så fort hissljudet har förflyttat sig uppåt eller om en granne tryckt in nyckeln i sin dörr kan jag slappna av. Så sitter jag med mitt tidsfördriv i ytterligare fem minuter tills jag hör det där välbekanta ljudet och stelnar till. Efteråt känner jag mig riktigt korkad, efter varje gång.
När jag stelnar till, vad är då planen? Ska jag hoppa upp, kuta in i köket och slänga all disk ut från balkongen alternativt dra av bordsduken och täcka över diskhon med den, för då kanske min fader inte märker att jag legat på soffan de senaste tre timmarna trots att jag lovade att jag skulle ta hand om det?
Man kanke skulle tro att jag var smart nog att efter första perioden av hjärtstillestånd skulle inse att, vafan jag fixar det på fem minuter men nej. Jag utsätter mig för samma obehag om och om igen. Nu är jag väldigt självanalytisk- och kritisk här och uppför mig som om det sitter en liten mini-Parisa i mitt huvud och drar i alla trådar med sitt fantastiskt äckliga skratt och tvingar mig att göra dumma saker. Det är för att jag har kollat på Diet Doctors och hört en kvinna berätta om hur hon gick upp 13 kilo på en månad.
Så. Vi kan konstatera att det finns värre saker man kan utsätta sig för. Jag skiter i disken.
Parisa
Blondinbella! Jag behöver dina råd!
Det är otroligt vad människor gör olika val och att vi medvetet gör val som inte alltid är det bästa utav alternativen. När ryskan Elena Isinyadayada tog emot en olympisk guldmedalj efter att ha satt - ännu - ett världsrekord i stavhopp och i tårar såg sitt hemlands flagga hissas, satt jag i soffan och försökte slicka bort lingonsylt från min pyjamas.
Tror ni att jag städade och tvättade idag? Om ni gjorde det så har ni alldeles för höga tankar om mig, jag är smickrad men för ärlig för att ljuga. Jag vaknade efter tolv, åt "frukost", satt vid datorn och kollade på OS, samlade ihop smutskläder i mitt rum och sen åkte jag in till stan. Jag ligger efter med min plan, kan man säga. Jag vill inte gå så långt som att säga att jag är självdestruktiv eftersom det vore en ganska grov överdrift, jag drar inte linor t.ex., men jag gör fel val och prioriterar fel. Det har alltid varit ett problem i skolarbetet, att jag måste sitta kvällen innan varje gång med uppsatser, redovisningar och vad det kan vara.
Inför varje skolstart tänker jag att, "nu, i år ska jag sitta en halvtimme om dagen för att slippa den där äckliga pressen". Imorgon påbörjar jag mitt 12,13:e skolår och jag har inte lyckats leva upp till mina egna krav en enda gång.
Jag kunde ju försöka anstränga mig en sista gång när jag kom hem. Jag tappade upp ett bad med 1 m skum istället och kom inte ut ifrån badrummet förrän tre timmar senare och då var det ju dags för Sex and the City. Det kan man ju inte missa. Eller?
Parisa - Nu, nu ska jag plugga varje dag! ...no way José!
Ryck. Ryck!
Idag är min sista sommarlovsdag. Jag börjar trean imorgon och nästa sommar blir då inget sommarlov utan arbetslöshet. Jag har tänkt jobba ett år efter och sen börja plugga igen, mest för att få ha sommarlov. Inte så mycket för att kunna få ett bra jobb och så där, utan sommarlov.
Hur ska jag då spendera min sista dag? Jag ska tvätta och städa. Jag kommer att slappa något otroligt med den sortens aktiviteter när skolan börjat så jag kör en sista ansträngning innan jag lägger det på hyllan, för att lätta mitt samvete. Jag lovade pappa att vattna blommorna också meen jag sa ju att jag skulle gå och lägga mig tolv idag så. Vi får se hur det blir med blommorna.
Parisa
Could you spare some change, miss?
En av alltför många tiggare på gatorna i New York, USA - ett av de rikaste länderna i hela världen. Jag kom på någon lame ordvits om att de borde lägga krut på de som offrat sin ungdom för sitt land istället för stackare i Irak men det vore ju inte bra. Meeen gjort är gjort!
Parisa
Dyr avel
Det är riktigt irriterande att en grupp människor har det bättre än genomsnittet i Sverige och lever i överflöd för att de har fötts in i en viss familj, en viss släkt. Det finns snuskigt rika människor över hela världen, visst, men dem får antagligen inte pengarna till sin livsstil från pengar som skulle kunna ha använts till att nyttja en hel befolkning, istället för en lyxjakt. Det är en sak att vara avundsjuk på kändisar och deras familjer som ändå har gjort en del arbete (?) för att ha lyckats så pass väl men att vara en del av ett fint släktträd, att det garanterar ett apanage som faktiskt täcker kostnader utöver rent underhåll är inget att vara avundsjuk på, det är bara larvigt.
Det kanske skulle kosta mer att ha en president eller liknande, men då skulle den personen vara kompetent och ha arbetat sig upp till den positionen. Det utgör en viss skillnad.
Det finns tusentals hemlösa i Stockholm som skulle behöva någonstans att sova. Om man inte gillar tanken på att ha sociala misfits i Slottet så kan man ju stycka upp det till 1000 studentbostäder. Jag ger det tio år.
Parisa
Jag lämnar cykeln idag
Parisa
Jag är en kännare
Finns det någon mer pompös sport än tennis? Jag skulle kunna tänka mig att hästdressyr och hästpolo också är uppe i den ligan.
Igår spelade Federer mot Blake och han var uppenbart sämre än vanligt. Jag tror att man spelar vidare på vinster, att själva vinsten får en att spela bättre. Så hans förlust mot Nadal måste ha gjort honom dålig. Han är ju inte dålig men han är inte lika överlägsen som förr.
Han höll på att förlora iaf och skrek och höll på, som han aldrig brukar göra. Det roligaste på hela matchen var när en liten kines gick omkring på läktaren mellan bollarna och Federer blev förbannad. Han pausade matchen och sa åt gubben att dra. Hela publiken buade och Federer såg skitsur ut medan Blake inte såg ut att bry sig (han vann, förresten).
Tänk om något liknande skulle hända under fotbollen, jaa det är en lagsport yadayada men vid en straff, att någon rör sig på läktaren (står dem någonsin stilla?) och någon fotbollshöjdare blir skitsur och skäller ut den här personen som blir utbuad av tiotusentals människor. Om man började servera öl på tennisläktaren skulle man kanske bli lite slappare, vilket skulle vara mycket roligare. Men tänk! Tänk om du var den där personen som blev utskälld av en världskändis på en direktsänd match som sänds över hela världen och sen blir utbuad av hela publiken. Jag skulle bli lite stolt, tror jag, över att sno strålkastarljuset en stund. Som en dansk skalle.
Parisa - Sverige! Klapp, klapp, klapp. Sverige! ...
Det var The Hilton
Jag har aldrig varit gladare än vad jag är nu över att sitta i min soffa, i mitt vardagsrum med min laptop i knät. För två timmar sen trodde jag - något överdrivet kan jag känna så här i efterhand - att jag aldrig skulle komma hem igen och att jag att jag skulle dö.
Jag cyklade Götgatsbacken ner och passerade infarten till Hilton Hotel och skulle just visa upp mitt finaste finger när cykelvägen svängde, vilket inte jag gjorde. Det var inte någon speciellt utsatt situation till att börja med, jag hade lätt kunnat hoppa av och gå på som vanligt, om det inte vore för att jag stelnade till. Jag hörde ett klick i vänster knä och jag visste att jag var körd. Det som följde därpå kommer jag ihåg kändes som om jag såg mig själv ovanifrån. Jag hade inte ont direkt efter att jag föll, jag låg och blundade ett tag och hoppades på att, när jag öppnade ögonen, det hade gått förbi obemärkt.
Jag får ofta panik i utsatta situationer. T.e.x. när jag spelar fotboll och har bollen när det kommer någon mot mig så blir jag skitnervös, av ingen speciell anledning egentligen, och gör någonting riktigt korkat. Ungefär som idag, alltså.
Men jag föll ganska illa, det där klicket i vänster knä betydde att mitt knä var böjt inåt benet och när jag föll, fick knät ta emot all min härliga vikt. Aj. Jag låg och svor med stängda ögon ett bra tag, jag ville inte möta den totala förnedringen. Men det kom fram två jättesnälla tjejer - jag försöker att inte tänka på de som måste ha gått förbi - som hjälpte mig upp och ledde mig till cykelpumpen som jag satt på under fina tjugo minuter.Andreas Johnson gick förbi, btw. Jag mådde illa och det kändes som om jag hade spya upp i strupen. Efter att ha samlat mig en stund och försökt få hjärtat att sluta pulsa cyklade jag hem på det högra benet och lät det vänstra fungera som tyngd.
Så här i efterhand är jag riktigt stolt över att jag inte bara stannade någon polis eller ringde pappa och tvingade honom att komma och hämta mig. En resa som brukar ta 15 minuter tog istället en timme, i kraftig skur och motvind. Nu tänker jag bara kolla på tennisen, äta middag och gå och lägga mig. Fyfan.
Parisa
För oss som hellre ligger i soffan
Jag har spenderat den större delen av dagen med att ligga på soffan, äta auberginesallad och kolla på OS. Det tar alltid emot att bara slappa en dag när man ser att det är hyfsat fint väder utanför fönstret, men jag kom ut en stund på kvällen, passa på! Passa på!
Jag kan inte tänka mig att någon skulle ogilla att kolla på OS, varesig personen gillar sport eller inte. Det är ju roligt! Man får se ganska mycket backstage, när tränaren står och skriker i den tävlandes ansikte eller kanske när en liten kines sitter och försöker gömma sina tårar (de är robotar). Jag är väldigt imponerad av alla sporter, de här människorna har säkert tränat i tio år och tänk att få höra att man är bäst i världen på någonting, att slå ett rekord, få en medalj eller bara sitta på läktaren och kolla på två smygbögar "brottas" i trikåer. Jag hatar när någon gör någonting utav ovanstående ting och reagerar svagt, diskret. Dem kanske aldrig får chansen att uppnå samma sak igen, skrik! Gråt! Näcka! Speciellt simmarpojkarna, de där små byxorna är bara till för att jävlas.
Viktlyftning är kul. Någon tränar intensivt i flera månader för en minut inför åskådare. Att gå fram mot flaket, pudra händerna, fatta tag om en stång, lyfta något, hålla det uppe och släppa det. Sen ska man buga/vinka - öst/väst - eller ryta till och vagga fram och tänka att "Men vafan, mina lårmuskler gör att jag bara kan ha kjol eller trikåer men brudarna hemma i Azerbaijan blir impade", det är ju fint. Det var en kille som man fick följa från omklädningsrummet och kamerans närvaro var inte det bästa för hans koncentration. Han sprang och hoppade om vartannat, vinkade hem till mamma i Georgien, stod och skrek lite med tränaren som om och om och om igen slog honom på skinkorna så att han skrek till och gick ut på flaket med det största leendet för att misslyckas från start. Vikterna lyftes aldrig från golvet. Hans tränare gick iväg. Och jag skrattade.
Parisa - jag borde aldrig ha slutat på friidrotten.
Jag torkar mig själv också.
Utgång, egen bostad och att rösta hamnar lite i skymundan, kan jag känna.
Parisa
Det var en gång...
Ungens ordförråd är i höjd med en sexåring, fick vi höra på BVC och han är tre år. Är det någonting dåligt? Jag tror att han har lärt sig mycket från TV-program. När jag var liten plockade jag upp engelska från olika program, t.ex. Han har stor fantasi och berättar sagor för mig hela tiden.
"Det var en gång en kille som ramlade, men det gör inget för han har Jesus i hjärtat."
...
Det här är nog klippt från the greatest saga of all time, Bibeln. Jag fick en broschyr igår av en äldre kvinna som såg helt normal ut, broschyren handlade om råd för att skapa en harmonisk familj. Hon tittade på min lillebror och på mig. "Du är inte gift eller?", sa hon som för att säga att min unge är en oäkting. Jag orkade inte prata med henne och det sa jag men hon tryckte den jävla broschyren i handen på mig. Där stod det bl.a. att en fru ska göra det hennes man ber henne om och stödja alla hans beslut och underkasta sin egen vilja, för att inte förstöra harmonin i familjen. Det stod även att: "i bibeln står det även att man ska visa sina barn att man älskar dem genom att ge dem tuktan".
Det var det sjukaste! Hon menar alltså att när man slår sina barn, visar man att man älskar dem. Sjuka fan. Jag trodde att det var någon sekt á la Knutby, men nej, det stod "Vakttornet", vilket är svenska Jehovas vittnen. Jehovas vittnen är ett av de mest växande trossamfunden i hela världen. Läskigt. När vi var i NY fick jag flera gånger flygblad som promotade Scientologikyrkor och dem är fan värre. Världen kommer gå under, ja, men det är religiös fanatism som kommer att vara orsaken.
Parisa - jag har börjat använda träskor, imorrn ska jag köpa en minigris och en EPA-traktor.
Gummistövlarna gör entré
Så, trots brist av regn, tog jag mig fram i tunga stövlar och stora, klumpiga kläder för att hitta närmaste skog. Om jag hade kört förbi mig hade jag bara stannat bilen, gått ut och skrattat åt mig samtidigt som jag pekade. Kul. Speciellt då jag insisterade på regnhatt, den gamla modellen, som man knyter under hakan. Hah!
Efter att ha gått till "skogen" - 500 meter bred - satte jag mig på en stubbe och var tyst. Men det blev aldrig tyst. Då slog det mig att det blir fan aldrig helt tyst, så där tyst så att man bara hör luften komma upp ut lungorna. Motorvägen, flygplan, lekande barn och skrikande araber. Det var första gången som jag faktiskt önskade att jag inte bodde i Stockholm.
Klart jag har velat bo i andra länder, men i Sverige har Stockholm varit det enda alternativet. Nu känner jag att det vore skönt att gå omkring i någon norrländsk skog och känna den ultimata tystnaden. Bara någon fågel någonstans eller någon tystlåten norrlänning. Tänk att besöka helt orörd mark, där ingen har varit förut. Finns det ens?
Parisa - regnet har gjort mig deprimerad.
Spritluder finns, men jag känner inga
Jag hade skrivit upp mig på en gästlista via internet, jag fick ett bekräftelsemail. Jag kommer dit med mina vänner och det visar sig att mitt namn inte står med...sa dörrvakten. Den lista han höll i sin hand hade varit ute i regnet lite för länge. Mitt efternamn börjar på A, jag borde alltså stå på det allra första bladet i.o.m. den alfabetiska ordningen. Bläcket hade runnit längs hela pappret. Hur kunde han då - säkert - veta att jag inte stod där? Arrogant idiot som inte kan få ett bättre jobb. Som tur var fick jag gå in för halva inträde, det är iallafall någonting.
Det var hyfsat tomt till en början men efter vad som kändes efter en halvtimme var det fullt med folk. På något sätt - kan bero på faktumet att vi hade fyra väldigt vackra blondiner i vårt sällskap - så blev vi inbjudna till att sitta hos ett gäng killar som hade en stor hink (?) fylld med flaskor vid bordet. Efter att ha sett mig omkring konstaterade jag att de flesta tjejerna satt hos killar som bjöd på dricka eller i sina egna tjejgrupper och killarna satt ensamma, utan dricka att bjuda på.
Men jag ska inte klaga! Så länge dem inte förväntar sig någonting i utbyte så får tjejerna tacka och ta emot, kul för dem och skönt att inte behöva vara kille, som en vän till mig sa. Jag såg en del med näsduken instoppad i den marinblå kavajen, som hade tröja i någon klar färg knuten över bröstet och med en rolig dialekt som passade perfekt under Prideveckan, men de flesta var normaliit. Det fanns en del gubbar som var 30,40,50 år gamla och som var där helt ensamma, stod i ett hörn och bara kollade på folk, snarare tjejer. Lite creepy. Så skulle folk berätta om hur mycket pengar de hade "Jag har ju turen att ha förmögna föräldrar men det förstår jag att inte alla har. Så jag skänker 70 000 i månaden till välgörenhet, en droppe i havet för mig liksom!" samtidigt som de läspar så hårt att man har spott i hela ansiktet efter ett par minuters konversation.
Jag hade 10 cm höga klackar på mig, vilket kändes väldigt kul och bra vid stunden men efter att ha dansat i två timmar (Den som sa att dansgolvet är till för dem som inte kan stå i baren lever ett väldigt ytligt och destruktivt liv, hur kul är det att dricka timme efter timme? Inte alls) märkte jag, vid hemresan, att jag inte hade någon känsel i tårna. Två tår på min högra fot har jag fortfarande, dagen efter, ingen känsel i. Det känns äckligt. Men verkligen värt det!
Jag hade jättekul, tog sista tåget hem, avnjöt två mackor innan sängdags och vaknade utvilad efter 9 timmars sömn.
Inte den klassiska berättelsen om en kväll på Stureplan, en mycket bättre.
Parisa - Jag ville verkligen skriva "Summa Summarum". Sittdansa har fått en helt ny innebörd!
The Boss
Spända armar. Nackhåren står rakt ut. Fingrarna har domnat.
Kramp i tårna.
Ni vet vad jag pratar om.
ELD
Parisa
