På stadig mark

De tre sista dagarna i New York bodde vi på ett mer centralt hotell, med utsikt över Empire State Building och det området. Det var lite drama på det tidigare stället, så då bytte vi vilket tillförde mer drama.


Dagen vi åkte upp i Empire State - min födelsedag - var det molnigt och mörkt. Det var häftigt ändå, det här ska alltså föreställa the limited view, när vädret är klart kan man se bort till de närliggande staterna. Självklart tog våra batterier i kameran slut efter 10 minuter.


Till slut hamnade vi ombord på the Staten Island Ferry efter att ha planerat att göra det i en vecka. Det tog 15-20 minuter men vi gick inte iland på Staten Island, vi tog returresan istället. Det är gratis och man tar färjan från South Ferry station.


Det här var utsikten från vårt hotellrum som vi bytte till i slutet av resan. Nu är jag trött men jag ska skriva mer senare om när jag åkte upp i Rockefeller Center till Rainbow Room, Fulton Street, dansade med latinos på 50th och hemresan when I wet my pants!

Parisa

Emancipation of Pipi






Vi åkte upp till Columbia University igår, på Upper West Side, och det var så fint där! Precis som man sett i filmer, ett typiskt campus. Vi besökte en skitstor och fin kyrka nere på 110 och Broadway också, den största "gotiska" kyrkan i världen...? Efter det gick vi ner till Riverside Park och Hudson Beach, ett jättefint stråk längs den västra sidan av Manhattan intill The Hudson River.

Jag försöker hitta den Barnes and Noble där dem spelade in You've Got Mail och var inne på den vid Lincoln Center igår, men icke! Ska prova den vid Union Square också, så får vi se. Men igår var Shirley McLaine där och signerade böcker och folk var som galna över den här lilla tanten som jag faktiskt inte har råkoll på.

Vi åkte ner till Columbus Circle, köpte jättegod och fräsch mat på Whole foods - jag åt sushi - satte oss vid fontänen och käkade. Efter det drog vi hem, kollade på Leno och Obrien och somnade.

Idag fyller jag 18 år! För att fira detta storslagna event ska vi upp i Empire State Building, shoppeloppa bort några hundringar och sen möjligen, kanske käka på någon persisk restaurang och kanske, möjligen ta färjan över vattnet bort mot Staten Island.

Man gör dessa planer men det dyker alltid upp något kul så då kan man inte bara insistera på att FÖLJA PLANEN! som en tysk kommandogeneral utan man får go with the flow, helt enkelt.

Parisa

Västerbron bleknar i jämförelse

Igår åkte vi över till Brooklyn Heights där bostäderna är lika fina, mindre tätt byggda och till samma pris som på Manhattan. Vi var i Brooklyn Bridge Park för att se på Brooklyn och Manhattan Bridge som ligger ganska nära varandra. Vi gick över Brooklyn Bridge tillbaka till Manhattan.


Det blev ingen Staten Island Ferry, det var för mörkt och molnigt för det. Vi var i Union Square Park istället, där det var mer folk än vid dagtid som skatade, spelade fotboll, volleyboll och det var fullt med gatumusikanter som kommit till stan för att bli kända men står och friterar kyckling på KFC - vilket är vidrigt, gå inte dit - istället.

Idag ska till Upper West- och East Side, om gamlingarna orkar dra sig upp ur sängen. Imorrn fyller jag 18 år - men säg inte det till dörrvakten på Battery Gardens - och då ska vi upp i Empire State Building, efter det ska jag spendera minst 3 timmar på Forever 21, Herald Square.

Parisa

A secret I'll never tell

Efter att ha kört ännu en fuling, Lager, vid Dag Hammarskjölds Plaza och återvänt till hotellet väcktes vi två gånger av brandalarmet. Första gången hade någon rökt på sitt rum och andra gången, halv två på natten, fick en kvinna för sig att värma en stek i mikron och hoppa in i duschen. Hon stoppade in en styrofoam - vet inte vad det heter på svenska - låda och glömde bort den.

 Så vi satt utanför i tryckande värme och småpratade med de andra gästerna och käkade Lays. Helt okej.

På dagen avverkade vi Fifth Avenue, gick omkring på Bendel's och Bergdorf's. Visst låter det som om jag är med i Gossip Girl, nuh? Vi gick förbi Apple Center, Tiffany's, Trump Tower, Louis Vuitton och NY Plaza och tog till flykten in i Central Park. Varmt har fått en helt ny innebörd efter den här resan. Det finns en jätterolig lekplats som kallas Heckscher Playground där det finns en vattenborg (?) med fontäner.

Jag sprang omkring där och lekte med småbarn och hade roligt, roligt tills jag såg en pojke som var så otroligt lik Adam till både utseende och sätt så att jag började gråta. Jag stod som en äcklig stalkerpedofil och stirrade på den här stackars ungen, fånleende och med tårar i ögonen tills hans mamma kom och drog bort honom medan hon gav mig skräckslagna blickar.

That time of the month.

Vi promenerade på The Mall, tittade på horse-drawn carriages och promenerade under broar.





Idag ska vi, om det inte är för molnigt eller för varmt, gå över Brooklyn Bridge och ta Staten Island Ferry för en closeup på Frihetsgudinnan.

Parisa

Varmt i New York!

Det är hett, hett! När man står mellan tätt byggda skyskrapor så önskar man verkligen att det på något sätt kunde börja blåsa kall luft. Men icke! Jag vet att jag, om mindre än 10 dagar, måste återvända till Sweden med alla isbjörnar så jag njuter bara.

Igår åt vi på en "italiensk" restaurang i Little Italy och köpte grönsaker på en marknad i Chinatown. Vi satt i Washington Square Park i flera timmar och kollade på en kille som delade på apelsiner med ett träsvärd, ett band som satt och spelade bra musik, ett gäng dreadheads som spelade trummor, gungade och tog bilder på The Washington Square Arch vilket är motsvarigheten till L'arc de Triomphe i Paris.

Vi strosade bland de butiksfyllda gatorna i Soho, The Village och Tribeca. Här såg vi J. Lindeberg och blev väldigt Sverigekära. Här finns det jättefina hus och det är "hög trendfaktor", jag kan bara inte skriva så utan citationstecken. Det går inte.

Jag köpte en klänning för 18 dollar (drygt 100 kronor) som var jättefin! Sen satt jag och snackade med en kille som spelade i ett band - fick skivan - kom från Texas och jagar sin egen mat i en halvtimme. Det är väldigt lätt att börja prata med folk här. Jag snackade med en kille i parken som hade världens sötaste hund och när vi var i Battery Park var det någon hotshot som berättade om sin framgång och.. så vidare.

Idag ska vi till Union Square Park och ta en tur till FN-huset. Till att börja med.


Inget är så gott som Doritos mitt  i natten!

Parisa

Manhattan

Klicka på bilderna för större varianter.



Igår var vi vid City Hall, Wall Street och NY Stock Exchange. Jag köpte skor från Nine West - och drabbades av lite storhetsvansinne - och drog ännu en fuling i Battery Park. Vi hann inte med Little Italy och China Town, men det är planen för dagen!

Parisa - Min mamma är mitt största fan!

Rapport från en het storstad

Jag sitter här i hotell rummet, lyssnar på Erykah Badu och äter de godaste chipsen ever made - Doritos Nacho Cheese - som kompensation för den amerikanska frukosten. Omeletterna består av stekt ägg som "skal" och smält ost som innandöme. Inte gott.  Jag äter havregrynsgröt och dricker te varje dag.  När jag kommer hem ska jag bara äta grönsaker, det saknar jag faktiskt.
   Jag reser ju med två iranier i 50-årsåldern och då kan det bli mycket sånt här. Väntande, alltså. Man går tio meter, stannar, väntar in dem och går tio meter till. Men det gör inget, för det är så satans fint här. Jag tänker komma tillbaka efter att jag har fyllt 21 för att smaka lite på nattlivet, nu är det ju sightseeing och ryggsäck som gäller.

Igår kväll var vi vid South Street Seaport och Battery Park vilket är den yttersta sydspetsen av Manhattan. Det var riktigt vackert. I Battery Gardens, en restaurang som ligger nära vattnet, var det en födelsedagsfest och det var mest reggae hela kvällen, riktigt mysigt och vackert framförallt. Vi såg Frihetsgudinnan och The Staten Island Ferry köra fram och tillbaka.


Alla bilder antas finnas på Facebook inom en snar framtid.

Igår var vi på Century 21, Cortlandt St 22, i 5 timmar. Det ligger precis vid Ground Zero, där WTC stod en gång i tiden. Vi hängde på Lower Manhattan resten av dagen, där även Battery Park finns.
Vi tog en tur förbi Chelsea, alla homosexuellas Mekka, det var fullt med flator och bögar och folk satt och åt middag och fikade. Det hade lika gärna kunnat vara mitt på dagen istället för mitt i natten.

De tidigare dagarna har vi sett små bitar av en väldigt, väldigt stor stad. I Midtown, vid Chrysler Building t.ex., var det fullt med kostymare och tjejer i stilettos och pennkjolar. I Upper West Side var det mest barnfamiljer men här fanns även Lincoln Center. Upper East Side var som väntat väldigt fint, Park Av fullt med dyra butiker men jag tittade mest på byggnaderna. Vilka konstverk!

Central Park är helt overkligt med skyskraporna runtomkring, man kan inte föreställa sig att det ligger mitt i en storstad,  att några hundra meter bort finns högtrafikerade gator. De har verkligen gjort ett bra jobb, det är helt enormt  och vackert. Vattnet var äckligt och grönt, det var det enda. Här besökte vi även Swedish Cottage, då blev jag lite stolt.

Jag körde en fuling och drack öl på Rock Center Café, Rockefeller Center. Här finns den berömda fontänen och det är här man lägger is på vintern och har fin julsmyckning.

Empire State Building. NY Public Library. Grand Central Station. Madison Square Garden. Bryant Park. Time's Square. Herald Square. Warner Center. Columbus Circle. The Metropolitan. Bowling Green. Macy's, världens största varuhus. Ridande poliser. The Metro. Flatiron Building.

Idag ska vi till Little Italy, Chinatown, Wall St, NY Stock Exchange, The Fighting Bull, Century 21 (igen!), Macy's och förhoppningsvis Forever 21.

10 meter i taget.

Jag har bilder på allting och ska lägga upp allt så småningom men sitt inte och häng vid datorn, gå ut i regnet och köp Doritos på Konsum.

Parisa - With love!

...och hur går det där hemma?









Parisa - To have lived in New York is to have lived everywhere.

Utnyttja inte det här tillfället

Imorgon kommer jag att åka till Arlanda tidigt, tidigt. 3 timmar inna planet mot New York lyfter, jag säger mot för man vetifan om det kommer fram eller inte. Som tåget mot Norsborg, halvvägs i Sätra kanske de får för sig att tåget "går ur trafik". Nu får vi hoppas på det bästa iallafall, det står inga perronger ute i Atlanten med svettiga, trånga ersättningsbussar.

9 timmar ska jag spendera med ca 300 andra personer. Jag ska kolla på film, påbörja och läsa ut en ny bok (precis klar med "Tyskungen" av Läckberg, den var grym), äta taxfree-godis och äcklig flygplansmat och kanske, kanske sova en stund. Jag är inte så rädd för att krascha och dö, egentligen. Jag har för mig att risken - chansen? - inte är särskilt stor så jag vill bara få några saker skrivna ifall att.

Jag vill be om ursäkt till alla som jag kan ha sårat, medvetet eller omedvetet. Jag var en riktig ragata när jag var yngre, speciellt under högstadietiden. Om någon tycker att jag är det nu så kan jag säga att jag inte håller med. För tre-fyra år sen hade jag något emot allt och alla, nu i efterhand tror jag att jag njöt lite av det så som jag höll på. SÅ! Om jag har sårat någon det senaste..året så har det inte varit avsiktligt. Punkt.

Jag älskar mig familj över allt annat och på min funeral skall det spelas en riktig höjdare. Go' vänner, om jag ryker blir det ju ingen 18-årsfest, men hallå. Tror någon att jag hade fixat det ändå?

A, min treårige lillebror är ett geni. Kan vara den mest intelligenta människa jag någonsin har stött på.

Jag fruktar den amerikanska tullen som behandlar mig som en brottsling. De kan inte göra mig någonting eftersom jag inte har gjort någonting men jag känner ändå av en molande värk i magen.

Parisa - Vi ses om två veckor, I'm shitting you. Vi kollar på TV, en tjej hör folks tankar. Pappa säger "Tänk om man kunde tänka bensin och så skulle man vara tankad". Hohooojaja.

Paranoia

Paranoia är ett sjukligt tillstånd av överdriven misstänksamhet.

Överdriven misstänksamhet? Vart går gränsen?

När jag är ensam hemma brukar jag stänga dörrarna till alla andra rum och låsa in mig i mitt rum med en kökskniv och en hammare. På riktigt.

Annars hör jag småljud hela tiden som jag, på fullaste allvar, tror är ljud från en yxmördare eller inbrottstjuv. När jag går in i badrummet tänder jag lampan innan jag går in och så drar jag undan duschdraperiet riktigt snabbt för att se om det står någon där. På natten är det ändå värst. Om jag ska ut på en tur så kutar jag. Som om jag har någon precis bakom mig som försöker få tag i mig.

Jag är inte så rädd för vad de ska göra med mig när de väl har fått tag i mig, vad det nu kan vara. Utan det är själva överraskningen som jag tycker är överjävlig.

Tänk er att ni vaknar och någon har sitt ansikte tätt intill ert och stirrar på er. Är inte det en äcklig tanke? Det konstiga är att det aldrig har hänt någonting som kan göra min oro befogad. Inga dödshot eller inbrottstjuvar. En gång var det en kvinna som sprang in i vår lägenhet, sa "Karin, det är bara jag!", sprang in i vårt badrum och använde vår toalett. Pappa blev skiträdd och stod i hallen med ett basebollträ (!) som han la undan efter ett tag. Vid något läge måste hon ha insett att hon gått fel - fyfan vad pinsamt - och kommit ut. Hon spolade inte. Vi låser alltid vår dörr nuförtiden.

Parisa - En gång sa någon till mig att aliens äter upp mig om jag inte sover under täcket.

Kort och gott

Av någon halkar jag in på en sida om Dalarna på wiki.

Kultur
I Bingsjö träffas varje år mängder med spelmän för att umgås och spela folkmusik ihop.

Punkt. Det är kulturen i Dalarna. Punkt.

Parisa - Kunskap smakar bättre mitt i natten.


En konversation, en fredagskväll

R ' Sh: hejsan idaaw kkan du hjälpa mig? :/ säger man "I varenda bild" eller "på varenda bild"?

(23:25) idaa: det beror på vad skriv allt du ska säga

(23:25) R ' Sh: asso jag ska skriva typ "shiet dina ögon lyser i/på varenda bild" ?

(23:26) idaa: på äre

(23:26) R ' Sh: ååååååh tack du rädda fan mig

(23:26) R ' Sh:


(23:27) idaa: varsegoo

(23:27) R ' Sh: hahah tnk u

Hohojaja. Var det péa det hette?

Parisa


More than meets the eye

När jag var yngre var jag en - någorlunda - frekvent användare av fjortisfenomenet Playahead a.k.a. Hångelguiden a.k.a. péah.

Det man ofta hittade i folks fotoalbum var bilder på deras ögon. En närbild på ett hårt sminkat öga. Kajal, eyeliner, mascara och hela rubbet. Det kan ju vara fint. Man vill visa upp sina ögon. Så att folk ska tycka att man har fina ögon.

Så idag. Det välbekanta MSN-ljudet som tyder på att någon vill åt en. Min systers visningbild föreställer hennes öga. Med mascara och hela rubbet. Hon har jättefina ögon och oändliga (?) ögonfransar, verkligen. Men det är något galet i blicken som sätter igång min paranoia på allvar. Jag blir skitskraj. Jag börjar tänka på The Lord of the Rings-ögat, ni vet som sitter uppe på ett torn och kikar. Men här är det, på MSN. Stirrandes på mig.

Nu kommer jag ihåg varför jag inte gillar playahead. Alla ögon. Bland annat.

Parisa

The Average Hoe

Jag sitter hemma idag för att jag är ganska trött och sliten. Hemma, mitt på dagen, är det givetvis bara skit på TV. "Average Joe" går på femman och det är skrattretande. På ett dåligt sätt.

Ett gäng fula killar mot ett gäng snygga killar. De tävlar om en snygg tjej.

En kväll drar grabbarna ut och krökar och stöter på en massa tjejer och håller på med dem, sitter och hånglar m.m.

Tjejen blir skitsur! Hur kan det vara möjligt? Hon dejtar 20 killar samtidigt och kysser varenda en, dagligen och gärna. Hon har alltså inte någon deal med någon av killarna, de har inte sagt att de bara får träffa varandra. Vilken jävla hycklare! Alltså, jag sitter här och garvar. Bara garvar.

"They betrayed me". Hallå?! Borde inte varenda kille känna så mot henne eftersom hon håller på med alla? Sämst.

Parisa

Döda Skrollan-leken

Vi stod och väntade på att riset till woken skulle bli färdigt. Vi syskonkäbblade om det ena och det andra och så började vi prata om gamla goda barndomsminnen och vi, alla 17, garvade.

Skrollan hänger i ett snöre om halsen i  den roterande fläkten. Vi står runtomkring och stöter högerarmen kraftfullt ut i luften. Med vrede och ursinne skanderar vi "DÖ! DÖ! DÖ!".

Sara, som var 6 år gammal vid tillfället, var helt förkrossad inför synen av sin älskade dockas död. Men efter ett tag stod hon inte ut längre utan ställde sig i ledet och röt "DÖ!". Vi nickade uppmuntrande.

Det är syskonsämja, det.

Parisa - Inspiration är tagen från "Döda-Pujaleken" som busiga små barn utförde på min äldste bror.

Uppdrag: Göra min bror "normal"

Jag läser "Kenta och Barbisarna" för min lillebror, Adam. Det handlar om en kille, Kenta, som går på dagis och gillar att spela fotboll men inte att slåss. De andra killarna slåss och krigar hela tiden. Då börjar han leka med tjejerna och barbisarna. De klär ut sig, i stora vida färgglada kjolar och dansar. Det är lite kul att stereotyperna är med också, på ett hånfullt sätt.

Min lillebror är chockad. Han är tre år gammal men sitter redan och gapar med öppen mun över faktumet att en kille tar med sig en Barbie till dagis.
"En kille kan ju inte ha en docka", säger han och rynkar pannan.
"Killar kan väl inte ha kjolar, heller!", säger han och tycker att det hela är väldigt suspekt.

Hur ska man göra här?

Jag försökte förklara att det var möjligt för killar att leka med barbisar samtidigt som de tyckte om att spela fotboll och att det gäller även för tjejer. Det där med kjolarna vågade jag inte kommentera. Det visar väl hur fördomsfull jag är.

Jag sminkade mig häromdagen och han frågade mig om det bara var till för tjejer. "Killar kan ju inte ha sånt där", sa han.

Vad borde jag ha sagt?


Jag drog lite puder på hans arm för att han skulle få känna på det. "Får jag ha sånt där?". Vem är det som bestämmer det, egentligen? Hur ska jag förklara för en treårig pojke att kvinnor har det för att de vill se fina ut, utan att få höra - helt naturligt - att killar också vill se fina ut.

Jag antar att jag är rädd för att min bror ska bli en dragqueen eller någonting liknande. Ganska långsökt egentligen, frågor om puder, kjolar och dockor borde inte göra honom transsexuell. Men jag vill att han ska vara öppen och inte se ner på folk. Det är riktigt svårt.

Det var lättare när han inte kunde prata utan bara var blekfet, flintig och hade grönt blöjinnehåll.

Parisa - Okej, Camilla har ingen sådan "péa". Om det var någon som trodde det borde denna någon börja på dagis igen för omprogrammering.

fel i tryckeriet

Måste bara antyda att Parisa är en väldigt lurig figur som gör sig rolig på andras bekostnad (?). Hon har ljugit här på bloggen.. Det fina @ pea namnet en bit ner är nämligen inte mitt. Kan hända att jag hade ett väldigt omoget namn där en gång i tiden, men inte det min "kära" kollega fotat. Bedragaren Parisa hoppas jag vi hittar i biktsalen imorgon !

Hälsningar från en regnig måndagskväll- Mills

Jag måste ringa Socialstyrelsen

Hur länge kan man påstå att man är nygift? Finns det någon exakt tid då man inte är nygift utan bara gift? Gift. Man frågar någon om de har någon sambo osv. och så svarar dem "Nygift med ..", ska man då fråga hur länge de har varit gifta eller finns ordet nygift till för att man ska slippa fråga det utan att det är underförstått att det inte är mer än två år t.ex.?

Jag kan tänka mig att man, i Sverige, är nygift i ett halvår med tanke på att man kommer skilja sig om ett par år. I 

Tadzjikistan kanske nygiftläget varar i över två år då man är gift livet ut. Kanske är just därför de äktenskapen varar livet ut, för att de får gå omkring och säga att de är nygifta och leka lyckliga i hela två år i motsats till det futtiga halvåret här i Sverige. Vardagen kommer för tidigt, liksom.

Sen har ju "livet ut" en annan innebörd i olika länder. I gamla goda T. kanske man tuppar av efter 40 år medan vi tjockisar i Sverige klarar oss upp till 80 år. Det är väl därför vi inte pallar "livet ut"-äktenskapen på samma sätt. Vi har ju mycket längre tid framför oss än vad bergsborna har.

Eller?

Parisa - Jag har inget bättre för mig. Det regnar.


Kontaktannonser är ute



Jag var på besök i Camillas trakter häromdagen och där fanns en massa minnen och saker från när Camilla var lite yngre. Hon hade skrivit sitt "péa"-namn utanför en butik. Visst är det gulligt?

Parisa

Yosemite Single Speed Lady - the tribute

Jag har blivit som besatt. När jag går och lägger mig är det det sista jag tänker på innan jag somnar. När jag vaknar hoppar (!) jag upp ur sängen för att få beskåda denna skönhet. På dagarna upptar det mitt sinne. Jag är inte funktionell längre, den här "äta-ingenting"-grejen funkar..tack vare Cykeln.

Denna vackra, lojala, pålitliga cykel. Den är svart, 28" stor, har en pakethållare och en korg. Samt ett antal reflexer. Jag vet att den står där nere i källaren och jag vill bara springa ner och rädda den stackars saten.

Men jag märker att cykeln inte pallar med mina fasoner. Jag har haft den i tre (?) dagar och den används flitigt kan jag säga. Den gnisslar och har sig men då ryter jag bara till med ett "Håll käften!" och så slutar hon. Tough love is going to heal the world.

Igår när jag skulle träffa Pussy 2 och Pussy 3 (Elin, du är för evigt Pussy nr 1) ombads jag specifikt att inte ta med mig cykeln. Så illa är det! Så jag fick rota fram ett SL-kort och ta mig in till stan på gammalt vis. Som vilken annan ofrälst som helst. Jag känner att jag står över allt det där nu, det finns en helig, renare väg för transport.

Nu är jag välsignad med fina leder in till stan så jag förstår att du,  läsare från Haninge (detta ständiga Haninge) inte kan cykla in till Kungsholmen på en kvart - vilket jag kan - så du gör nog bäst i att stanna där du är. Det är ingen som uppskattar din närvaro iallafall.

Nu förstår jag att en bild skulle behövas för att alla ska bilda sig en helhetsuppfattning av min nya ledstjärna i livet men vi cyklade i regn häromdagen och gullet har blivit lite skitig. Idag ska hon bli tvättad på omsorgsfullt vis på närmaste OK/Q8 alternativt Statoilmack. Men först! Byta lakan och vädra skiten ur mitt täcke samt piska det nere på gården efter allt snack om kvalster igår kväll.

Parisa - In desperate need of employment

En regnig dag

Jag valde en konstig dag att åka ut på en premiärtur med min nya cykel. Jag hade cyklat i 20 minuter och var på mitten av Västerbron, på väg mot Rålambhovsparken, när det började dugga.

Okej, tänkte jag. Det här är ju inte så farligt. Lite vatten har aldrig skadat någon och blablala. Så är jag på väg mot Vasaparken och resan går bra, cyklar omkring i de vackraste kvarter jag vet (kring Atlasgatan och kvarteret Tegelbruket på Kungsholmen) när jag till slut når Vasaparken. Jag tar en fika och läser en tidning när regnet faller så hårt så att det studsar en bit över marken när det har fallit. En man tar bilder på barn som leker i regnet med en systemkamera. Jag tycker att det ser riktigt kul ut, tekniken de har när de ska fota. Hur de håller kameran och så, det ser nästan ut som om de gör sig  till. Det finns ju oändligt många hobbyfotografer idag och alla ska se proffsiga ut med sin Canon Eos 400D (som vi ska köpa, höhö).

När det hade slutat ösa ner tog jag mig vidare. Gjorde allt och ingenting.

Fast jag kom hem genomvåt och kall, så hade jag roligt. Jag är riktigt lättroad.

Parisa

RSS 2.0