Yosemite Single Speed Lady - the tribute
Denna vackra, lojala, pålitliga cykel. Den är svart, 28" stor, har en pakethållare och en korg. Samt ett antal reflexer. Jag vet att den står där nere i källaren och jag vill bara springa ner och rädda den stackars saten.
Men jag märker att cykeln inte pallar med mina fasoner. Jag har haft den i tre (?) dagar och den används flitigt kan jag säga. Den gnisslar och har sig men då ryter jag bara till med ett "Håll käften!" och så slutar hon. Tough love is going to heal the world.
Igår när jag skulle träffa Pussy 2 och Pussy 3 (Elin, du är för evigt Pussy nr 1) ombads jag specifikt att inte ta med mig cykeln. Så illa är det! Så jag fick rota fram ett SL-kort och ta mig in till stan på gammalt vis. Som vilken annan ofrälst som helst. Jag känner att jag står över allt det där nu, det finns en helig, renare väg för transport.
Nu är jag välsignad med fina leder in till stan så jag förstår att du, läsare från Haninge (detta ständiga Haninge) inte kan cykla in till Kungsholmen på en kvart - vilket jag kan - så du gör nog bäst i att stanna där du är. Det är ingen som uppskattar din närvaro iallafall.
Nu förstår jag att en bild skulle behövas för att alla ska bilda sig en helhetsuppfattning av min nya ledstjärna i livet men vi cyklade i regn häromdagen och gullet har blivit lite skitig. Idag ska hon bli tvättad på omsorgsfullt vis på närmaste OK/Q8 alternativt Statoilmack. Men först! Byta lakan och vädra skiten ur mitt täcke samt piska det nere på gården efter allt snack om kvalster igår kväll.
Parisa - In desperate need of employment
En regnig dag
Okej, tänkte jag. Det här är ju inte så farligt. Lite vatten har aldrig skadat någon och blablala. Så är jag på väg mot Vasaparken och resan går bra, cyklar omkring i de vackraste kvarter jag vet (kring Atlasgatan och kvarteret Tegelbruket på Kungsholmen) när jag till slut når Vasaparken. Jag tar en fika och läser en tidning när regnet faller så hårt så att det studsar en bit över marken när det har fallit. En man tar bilder på barn som leker i regnet med en systemkamera. Jag tycker att det ser riktigt kul ut, tekniken de har när de ska fota. Hur de håller kameran och så, det ser nästan ut som om de gör sig till. Det finns ju oändligt många hobbyfotografer idag och alla ska se proffsiga ut med sin Canon Eos 400D (som vi ska köpa, höhö).
När det hade slutat ösa ner tog jag mig vidare. Gjorde allt och ingenting.
Fast jag kom hem genomvåt och kall, så hade jag roligt. Jag är riktigt lättroad.
Parisa
Förlåt för det högst ointressanta och ytliga skitsnacket
Men idag var det dags. Det var jag vs den där skivan som snurrar snabbt, snabbt. Jag stod och vägde på ena benet ett tag och vågade inte riktigt stå stilla. Men min treåriga lillebror, som fick mig att ställa mig på skiten från första början, blev sur och höll fast mig. Jag vägrade titta och bad honom kolla. Då tittade han på mig som om jag var dum i huvudet och "Hallååå?! Är du dum eller, jag är bara tre år? Tror du att jag är stor och kan läsa?"
Jobbigt att min lillebror har börjat äga mig i våra diskussioner, redan.
Hursomhaver, jag kunde inte undgå den höga placeringen på den runda skivan under mina fötter. Det var.... väldigt mycket. Mjukisbyxorna börjar bli för små. Det är liksom gränsen. Då vet man att det är illa.
Jag åker till New York om två veckor. Det här håller inte. Jag kan inte åka dit, äta hotellfrukost, komma tillbaka och väga mer då än vad jag gör nu. Det håller inte. Då kommer jag känna av social fobi och sitta inne resten av sommaren.
Lösning: Självsvält de närmaste två veckorna för att, efter min resa, inte slå toppnoteringen i denna 17- snart 18-åriga flickans liv.
Parisa - Idag kommer Milla hem!
Otillfredställd
Och så. Börjar det hoppas respektive gråtas på plan. Spanien har vunnit. Med 1-0. Vilken skitmatch.
En final är inte komplett utan förlängning, straffar och minst ett redigt slagsmål. Man måste bygga upp stämningen, nu var det mer: Jaha. Spanien vann.
Skittråkigt.
Men det här är skitroligt.
Parisa
Blietzkrig
Gatorna var fulla av turister, ryska, tyska, japanska och de andra var någonting liknande.
Midjeväskor, kepsskärmar och solhattar, sportsolbrillor, byxor som går att dela i två (shorts OCH byxor, i ett! Helt galet.), vita strumpor under sandaler, ryggsäckar som förstör hållningen. Den där looken som säger "Jag reser Europa runt i en husbil".
Estlänningar lurar rika tyskar på pengar i ett parti tärning på gatan, femtio meter ifrån varandra. När man sitter och äter känner man sig som en del av ett museum då de förbipasserande stirrar. Det var som att vara i Rosengård, här utgör svenskarna en minortet.
Tänk om någon av dem tror att svenskar faktiskt bor och lever som Gamla Stan är utformat. Gamla Stan är bara en massa kontorslokaler och meningslösa sevärdheter. De som bor där kan ju inte gilla läget.
Jag tycker om Gamla Stan, men jag vill inte behöva dela det med Reinhard & Co varje sommar.
Parisa
Efter fyrtio kan man hänga sig.
På deras hemsida har de infört "Tara-radio".
Medan på Veckorevyn och Sofis Mode, t.ex. finns Veckorevyn video osv.
Vad betyder det här då?
Det spelar ingen roll att man är en "mogen, vital kvinna i sina bästa år" då man ändå förblir ett radioface. Tyvärr.
Parisa
Kom och ta mig!
Idag smäller det. Jag ska åka runt till många ställen i stan och se om någon nappar. Ung, billig arbetskraft. Varför vill ingen ha mig?
Jo, för att jag inte kan någonting. Det är lite svårt att överse med.
Parisa - Önska mig lycka till!
Sex and the pity
Jag fick inte "lyckoballong"-rus lika många gånger som jag trodde att jag skulle få.
Jag tror att jag hade för höga förväntningar efter att ha sett serien om och om och om igen. Men filmen var bra och jag tyckte att handlingen hade bra twists. Den var inte förutsägbar, hade en del Samanthascener (som vi alla gillar men som vi inte vågar erkänna) och lite för mycket scener om mode och namedropping. Men, om man vill ha cashflow så måste man antagligen ställa upp på sånt.
Jag håller mig till serien.
Parisa
Parce que vous le valez bien
En tjej kommer springandes i regnet på ostyriga klackar. Hon har en tröja på huvudet som skydd för regnet. Det dundrar till och i ett ögonblick lyser himlen upp, som om någon tände lampan.
För varje steg skriker hon till. Skavsåret på höger häl smärtar samtidigt som klänningen åker ned, ned, ned. Men samtidigt skrattar hon. För att hon har haft en så otroligt fin kväll. Med otroligt fina människor.
Det är alltid värt det, tänker hon när hon just ska stoppa nyckeln i dörren.
Parisa - var nådig, bilden har tagits sent, sent, sent.
Someone peed in your mother
När jag var en liten flickis brukade jag sitta på sängen i mitt rum med ett anteckningsblock och lyssna på radion. Jag skrev ner vilken tid, kanal, artist och låt som spelades och arkiverade sedan alla papper när jag hade tröttnat.
Jag brukade skriva ner alla olika reklamer som spelades mellan tv-programmen för att sedan pricka av hur många gånger de visats under en dag, en timme osv.
Jag gör inte listor där jag ordnar innehållet efter vad jag föredrar eller vad som är bäst utan det är i sånt fall kronologisk ordning. Halvt onödigt, alltså. Nu när jag skriver det här börjar jag misstänka att jag kanske har en släng av kontrollmani. Fast det kanske är lite överdrivet?
Parisa
Le fabuleux destin d'Amélie Poulain
Jag tycker om att krypa in mellan rena, nya lakan efter att ha badat.
Jag tycker om att kratsa hästars hovar och få bort riktigt stora bitar.
Jag tycker om att cykla i nedförsbackar och skaka på huvudet, för att det låter roligt.
Jag tycker om att föreställa mig hur barn kommer att se ut när de är vuxna.
Jag tycker om att lukta på sidorna i nya böcker.
Förövrigt är kysscenen i den här filmen bland de bästa jag sett. Det är riktigt vackert och hela filmen är underbar.
Parisa
Turkarna badade inte ikväll
Fyller badkaret och laddar upp med massa skit. Deep cleanser, cleanser, peeling, ansiktsmask, porplåster, stabilizer, peeling, schampoo, hårinpackning, leave-in conditioner, Venus (okej nej, använder pappas Fusion), iPod, chicklit och mobil. Klart.
2,5 timmar senare och russinliknande, men väldigt väldigt mjuk, hud stiger jag ut ur badrummet. Stämningen är hög efter en, till hälften, uppdrucken rysk fulvodka kombinerat med Schweppes - for the more sofisticated you? - och en bra match. Jag hade ingen aning om vilka som hade spelat eller hur det hade gått.
Men när jag går förbi vardagsrummet och ser Jihde snacka i sin EM-studio/kyffe och hör bilar tuta frenetiskt i bakgrunden reagerar jag direkt med ett "Kul för turkarna."
Det är lustigt, sånt där.
Parisa - looking for a band today är faktiskt likt looking for a better day. Och Milla, jag smörjde in mig ordentligt.
Ingen ringde polisen
Idag, midsommarafton har jag åkt ut på vischan med min familj och svägerskor för att grilla lamm, spela fotboll, äta senapssill och färskpotatis och ha det mysigt. Det var mysigt.
Vi såg en motorcykel. Eller det ser ju mer ut som två, eller tre sammansmälta motorcyklar. Lite coolt.
Inga skilsmässor, ingen fyllecell för någon. Inga tårar och inga skrik, ja bortsett från matchen. Det blev alltså en decent midsommarafton, jag är väldigt nöjd.
Parisa
Alla pappor är misshandlare
Rädda Barnen har gjort en ny reklam. Den drar upp ämnet barnaga och vad de gör för att stoppa det runt om i världen. Det är jättebra att man försöker bli kvitt den skiten men. Men, otroligt korkad reklam.
Man ser flera barn på något sätt bli eller vänta på att bli misshandlade av en förälder. Eller snarare av en pappa. Det är en väldigt ensidig bild som inte är helt korrekt heller. Det är synd att alla män - oskyldiga, resten skiter vi i - får stå som symboler för barn och kvinnomisshandel, våldtäkter och våldsbrott i allmänhet.
Om jag är ute sent på natten och ser en mansliknande gestalt komma i min riktning byter jag trottoar. Jag går tvärsöver vägen. Jag tänker på allt det som man har fått lära sig.
Se ut som om du är på väg någonstans.
Försök att inte se sårbar eller berusad ut (!).
Gå på ett tungt sätt, inte som en tjej med högklackade skor.
Alla män är våldtäktsmän.
När min pappa skulle skilja sig ifrån min mamma blev han illa behandlad av olika sociala myndigheter. Ibland får man höra om män som har haft fördel gentemot sin föredetta gällande barnuppfostran och hemmasituation men som ändå har fått kämpa för att få rätten till att ta hand om sina barn.
Alla pappor är misshandlande pappor.
När en kvinna slår sitt barn kan det kanske anses vara mildare än om en man skulle göra samma sak. Mannen är förmodligen starkare än kvinnan, men är det mindre fel för det?
Parisa
Det är kyckling och det är gott.
Hur får man tag i Försäkringskassan?
Den bästa sortens post
Ibland överraskar man sig själv.
Parisa
Sex and the city - panik!
Har sett trailern ett tiotal gånger, såg maraton på tv3 igårkväll och allt bara bygger på och på. Alla känslor kommer bara staplas på varandra för att explodera på lördag, åååh vilken gråt, skratt, lyckoballong och kippandes efter andan-fest. Kommer jag kunna hålla mig eller kommer jag vända mig till min gode vän fultank? Det här är en konstig känsla, jag kan inte göra någonting utan sitter bara här.
SF.
Telefonen.
SF.
Telefonen.
När den första Harry Potter filmen kom åkte jag buss till Heron City och SPRANG till biljettdisken, trots brist på kö, för att få tag i en biljett. Det var en månad kvar till premiären. Det här börjar bli galet. Nu ringer jag igen.
"...du har kommit till IQ-svar som tillhör..".
Fan.
Parisa
Ulla-Britt har varit framme igen
"När staden växer blir det växtvärk, höll jag på att säga."
"Du borde drömma om att spränga hela skiten i luften, höll jag på att säga."
Men du har ju redan sagt det? Jag hatar verkligen det uttrycket, eller jag förstår det snarare inte. Vad är det egentligen man menar? Är det ett sätt för att ursäkta det man just sagt eller menar man det man sa fast man är inte helt nöjd med hur det kom ut? Det är uppsnappat från Karlavagnen som går i bakgrunden här i la casa. Har hört det ett antal gånger nu. Otroligt korkat. Ungefär som "Pardon my french". Fan, vad töntigt.
"Det var väldigt strongt av dig!"
Här vill man säga att någon har gjort någonting starkt. Stark =Strong. Det finns alltså ett ord för "strongt" på svenska. Det är ordet starkt. Strongt används mest av 50plussare som åker på singelkryssningar med Birka och har söndersolade och rynkiga dekolletage, så jag förstår. De försöker vara lite internationella, trendiga och framförallt unga. Man kan alltså, med ett ord, få fram vilken åldersångest man har. Det är ju bra.
"Ja, men bra! Då hörs vi! Kalas!"
Vem fyller år? Idiot.
Parisa
All denna tid, vad göra?
När jag imorse, runt elva, kom in i Det Lokala Gymmet trodde jag att det skulle vara helt tomt. Mitt på dagen på en vardag förväntar man sig inte att se så många människor på ett sketet gym söder om söder.
Men där var dem. De förtidspensionerade, ålderdomspensionerade, de sjukskrivna samt - min nya grupp - de arbetslösa.
Idag - träna mitt på dagen.
Imorgon - sitta och dricka kaffe och snylta påtår i flera timmar.
I övermorgon - ja, hur eskalerar man som arbetslös? Söka jobb, möjligen?
Parisa
